U-båtsjakt, Bert Karlsson och "vi gör likadant" och rödgrönt värdlandsavtal och...

Så är det då dags igen. Jakt på främmande undervattensverksamhet.  Försvarsmakten är osäker på vad det kan vara man letar efter.

Svensk skärgård - vilken är omöjlig att hålla koll på oavsett hur mycket pengar Försvarsmakten skulle ha tillgång till - har under decennierna varit av intresse för allehanda. Av allehanda skäl. För Sovjetunionen/Ryssland som ett led i att säkra kontroll över Östersjön. För Nato-ubåtar som skall ligga skyddade. Ävenså för minkar, skarvar och sälar.

Under den värsta ubåtsjaktens tid i början av 80-talet skrev örlogskapten Nils Bruzelius i Marinstabens egen tidning Marin Nytt (nr 5-6 1982) att svenskt vatten var en motorväg för Natos ubåtar. Dessa låg, enligt örlogskaptenens resonemang, på lur i den svenska skärgården för att kunna skära av sovjetiska sjöförbindelser om det började krisa.

Det var inte en populär artikel i en tid när Carl Bildt och hela mediekåren jagade sovjetiska ubåtar. Man fick inte upp någon, trots idoga insatser av modiga män både till havs och till lands. Hade man tagit upp en u-båt som tillhört Nato? Knappast. Hade man förresten tagit upp en ubåt som varit sovjetisk, med allt vad det skulle medföra...? 

Hur som helst: det var en tid när u-båtar sågs överallt. Det gick som en farsot genom landet. Snart sagt varenda mink kunde vara en u-båt. Vilket på intet sätt motsäger att det fanns mer än minkar i vattnen.

Minkar finns fortfarande, ubåtar också. Rapporter om det ena som skulle kunna vara det andra och kanske är det tredje kommer ständigt in. Sålunda kunde t ex Expressen meddela den 6 maj 2011: "Hanna Harge, 40, var ute med hunden vid bostaden i Saltsjöbaden när hon plötsligt fick syn på något hon uppfattade som en väldig mörk farkost som sakta rörde sig längs med vattenytan".

Försvarsmakten gjorde en utredning som hemligstämplades. Det kunde röra sig om ett isflak, berättades lätt lakoniskt.Vilket det inte, med tanke på vädersituationen, kan vara denna gång.

Den enda u-båt man fått upp är den som självmant steg upp på ett grund i Blekinge skärgård för att sedan - om det nu verkligen var just den - köpas av Bert  Karlsson och visas upp på Sommarland i Skara. Som värd för ubåten anställde Bert Karlsson den ryske ubåtskaptenen från intermezzot, Anatolij Gusjtjin. En uniformsjacka som sades tillhört denne Gusjtjin auktionerades förresten ut - av Bert Karlsson förstås - på Tradera för några år sedan.

Den nuvarande jakten på utländsk - förmodad rysk - undervattensverksamhet sätts förstås i samband med den ökande flygaktiviteten i Östersjön. En aktivitet som gjort att såväl Nato som Ryssland varit inne i svenskt luftrum. Ryskt plan dessutom fotograferat i närbild vid flygning i provocerande närhet av svenskt signalspaningsplan - om det varit ryskt signalspaningsplan hade det förstås kallats spionplan enligt den logik som gäller.

"Vi gör likadant"
Att Sverige ägnar sig åt flygning nära utländska intressen är kanske inte så populärt att påpeka. Ändå lyckades HelaGotland under rubriken "Vi gör likadant" få en intervju med Tomas Nilsson, platschef på flygbasen F17 på Gotland.

– Det skrivs mycket om att Ryssland beter sig aggressivt, men det är inte bara de som håller på. Vi gör likadant, även om vi kanske inte visar upp vår vapenbestyckning på det vis som ett ryskt militärflygplan gjorde för ett par veckor sedan. Men vi bedriver informationsinhämtning på bred front och går väldigt nära.

Varför framgår det inte att även Sverige är närgånget? frågar journalisten nyfiket och får svaret: "Vi vill väl kanske inte framstå som aggressiva. Kanske bör Försvarsmakten berätta mer om vad vi håller på med."

Tja, så är det kanske. Den ena signalspanar, den andre spionerar. Vem som gör vad beror på med vilka ögon man ser. Att en tidning som SvD skulle citera platschefen på flygbasen F17 är inte troligt.

Rödgröna låter Nato bygga infrastruktur i Sverige...

Den rödgröna regeringen planerar för övrigt att lägga en proposition i vår om det värdlandsavtal som den avsuttna regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att förbereda med Nato. Sverige skall kunna nyttjas för Natos infrastruktur vid övningar, kriser och krig. Detta, meddelas av ett antal experter, skulle kunna vara ett skäl till Rysslands ökande aggressivitet. Vad som är höna och ägget kan alltid diskuteras.

Miljöpartiets tidigare försvarspolitiker Peter Rådberg envisades i en intervju att det är fel att teckna avtal med Nato: "Ett närmande till Nato skulle öka konfliktytan mellan Nato och Ryssland samt öka spänningarna i Östersjön. Det är ett steg i fel riktning", säger han till SvD.

Försvarsministern i den rödgröna regeringen håller inte med Peter Rådberg.

Rådberg har emellertid slutat som riksdagsledamot och ersatts av Per Olsson i Försvarsutskottet - men denne Olsson, vald av sin valkrets, flyttades omedelbart till kulturdepartementet för att bli statssekreterare istället. Vem Per Olsson ersätts av i Försvarsutskottet vet jag inte. Ett strategiskt val kan man tänka sig.

Vem vill språkrören ha där - någon som kommer att motsätta sig värdlandsavtalet eller någon som är mjukare i det politiska hullet...? Ordförande i utskottet är Natoanhängaren Allan Widman (FP).

Vad allt detta leder till för skärgårdarna kan man ju sia om. Det där som örlogskapten Nils Bruzelius skrev om i Marin Nytt kan hur som helst förverkligas rent formellt om det blir ett värdlandsavtal skrivet: svensk skärgård kan bli officiell del av den infrastruktur där Natos ubåtar placeras.

Nedskjutet militärplan över Östersjön...
I minneshallen över de svenskar som stupat inom Flygvapnet - de är fler än  600 svenska stridspiloter som omkommit i tjänsten, utan att bli nedskjutna, efter andra världskriget - finns en speciell minnestavla även över de åtta personer som bemannade det nedskjutna plan som 1952 bedrev signalspaning över Östersjön för att inhämta uppgifter rörande Sovjetunionen. 

Tavlan ger anledning till lite historik.

Signalspaningsplanet DC-3 79001 Hugin sköts ner av Sovjet. Det förnekades förstås - i enlighet med militär logik -  i många år, men Boris Jeltsin erkände till slut att så varit fallet. Det är inte alls troligt att det svenska planet överskridit sovjetiskt luftrum.Tvärtom.

Det svenska Flygvapnet och Sveriges regering påstod efter händelsen - enligt given militär logik - att DC3 79001 Hugin varit ute på en harmlös flygning i "utbildningssyfte" när det skjutits ner, vilket inte var sant. Enligt arkiven var man ute efter att spana på en ny sovjetisk kryssare.

Huruvida nedskjutningen var en reaktion på tidigare gränskräkningar lär vi väl inte få veta.Vid flera tidigare tillfällen hade nämligen svenska flygvapnet överskridit gränsen för sovjetiskt luftrum - vid ett tillfälle var man mindre än 5 kilometer från sovjetisk kust.1948 begav sig det svenska flygvapnet in över sovjetiskt område (Ösel) för att spana efter avskjutningsramper - man hittade inga, vilket kunde vidarebefordras till USA.

Sverige hade ingått ett avtal med USA och Storbritannien om att - med hjälp av amerikansk utrustning - spana på Sovjets luftförsvar och deras reella möjligheter att slå ut eventuella angrepp från kärnvapenbestyckade amerikanska bombflygplan.


PS!  Bland måsar, utedass och krypterade handlingar...
Den skärgård Sverige är utrustat med är som gjort för både det enda och det andra. Själv tillbringade jag två veckor, utan tillgång till båt, på den lilla ön Vettlösan - ni som inte gillar vad jag skriver behöver inte göra er roliga över namnet, jag har redan bjudit på det och det blir liksom bara larvigt om ni inte kan hålla er - i slutet av 60-talet.

Vi två som var där såg både det ena och det andra. Mest måsar, bland annat en måsunge som vi kallade Fredag. Som intagen på Kustartilleriet i Vaxholm kunde man också se ett och annat. Inklusive ett och annat befäl vars kompetensnivå nog gladde Moskva mer än Stockholm. Jag fick så småningom nöjet att ägna mig åt kryptering av allehanda såväl lustigheter som hemligheter - ibland sammanföll de båda.

Förresten: som idog kärnkraftsmotståndare placerade jag i anslutning till en båtfärd ett antikärnkraftsmärke på moderatledarens Gösta Bohmans utedass i Norrtäljes skärgård. Trots allt en jämförelsevis fredlig markering. Om än visst inträngande på annans territorium.