Om att hantera en främmande ubåt

Hur hanterar man en främmande ubåt som man tar på bar gärning? 

Den enda erfarenheten Sverige har av detta är när en sovjetisk ubåt tog sig in på svenskt skyddsområde i Gåsefjärden och tacksamt nog tragglade sig upp på ett grund där den stod och bullrade för att komma loss.

Den 29 oktober 1981 ringde ÖB till Sveriges statsminister Torbjörn Fälldin och berättade om detta. Han kunde tro att det var ett skämt, att han blivit utsatt för någon "skicklig imitatör som ville skämta med mig", som han berättar i boken En bonde blir statsminister.

Vem skulle ta det operativa ansvaret? Det var en fråga som snabbt kom upp. Antingen skulle man göra som Olof Palme gjort i samband med det drama som utspelades på tyska ambassaden några år tidigare. Justitieministern blev operativ chef...  "Vi tyckte inte det manade till efterföljd", har Fälldin konstaterat på sitt lite torra sätt. ÖB Lennart Ljung skulle få det operativa ansvaret.

Statsminister Fälldin beordrade ÖB att även partiledarna utanför regeringen - bortsett från kommunisternas Lars Werner  - skulle få full information. Vilket innebar att även Olof Palme och Gösta Bohman involverades. Regeringen bestod vid detta tillfälle av Centern och Folkpartiet. Inom parentes kan nämnas att försvarsministern, som var centerpartist, hölls förvånansvärt mycket utanför det som sedan skulle hända.

Regeringen tog fyra snabba beslut - dessa beslut pressades ganska hårt under några timmar skulle det visa sig. För det första: bärgningen av u-båten skulle skötas av Sverige. För det andra: räkningen skulle skickas till Sovjet. För det tredje: svenska myndigheter skulle starta en utredning som inkluderade utfrågning av fartygsbefäl och besättning. För det fjärde: Sovjetunionen skulle offentligt  tvingas att offentligt be om ursäkt.

Samtidigt hörs en opinion som kräver hårdare tag. Sverige borde internera besättningen, ta båten i beslag och spänna musklerna ordentligt. Fälldin valde en mjukare linje, men även den uppfattades, berättar han i ovan nämnda bok, av utländska politiker som tuff med tanke på att det lilla landet hade med en stormakt att göra.

Sovjet försökte föra samtal med Sverige via ambassaden i Moskva, men det accepterades inte av Fälldin. Allt skulle avhandlas i Stockholm. Fälldin undrar om ubåtens besättning visste att "där båten rände upp på klippan låg man tvärs över ett minfält". När Försvarets forskningsanstalt mäter strålning från u-båten upptäcker man "till visshet gränsande sannolikhet" att det fanns kärnvapen ombord. Den ryske ambassadören kallas upp till UD, får fråga om kärnvapen och svarar att Sovjetunionen "förbehåller sig rätten att han den vapenutrustning som varje situation kräver".

Nu blev det bråttom för regeringen att sammankalla till presskonferens, man ville inte att någon läcka skulle ge medierna möjlighet att gå ut själva. "Läckaget skulle kanske inte ge rättvisande bild av det hela och att rätta till en missinformation är fruktansvärt svårt", meddelade Fälldin. (Något som intresse- och lobbygrupper väl känner till när de nyttjar medier att sprida rykten som sedan vandrar runt och blir till sanningar på temat "ingen rök utan eld").

"Den där presskonferensen glömmer jag aldrig", berättar Fälldin, "lokalen var proppfull med folk och jag minns när jag redovisade att båten hade kärnvapen var det absolut tyst... Närvarande journalister påminde om min egen barndoms söndagsskoleelever..."

Men värre skulle det bli. ÖB ringer Fälldin och meddelar att två sovjetiska fartyg på internationellt vatten hade kurs rakt in mot Gåsefjärden. Militären hade avlyssnat radiotrafik mellan u-båten och det ryska moderfartyg som låg på internationellt vatten tillsammans med  sovjetiska marina enheter. Det man hört var att moderfartyget frågat befälhavaren på ubåten om den nu var nerdragen från klippan och färdig att hämta. Från ubåten hade man svarat att så var fallet.

Två sovjetiska fartyg på väg. För att hämta ubåten? Vad skulle Sverige nu göra? Ställa sig i vägen? Försvara gränsen med vapen? ÖB måste få svar från Fälldin. Han tänker några sekunder och säger sedan, ganska svettig kan jag tro: "Håll gränsen!"

"När jag återvände till vår grupplokal kände jag mig fruktansvärt ensam", berättar Fälldin.Skulle det bli krig? ÖB hade förlagt en isbrytare för att täcka den mycket smala passage som man måste använda för att att komma in i fjärden. Hur skulle Sovjet hantera den situationen?

Bevakningen av den svenska tolvmilsgränsen skärptes successivt. Patrullbåtar, torpedbåtar, permissioner dras in, fallskärmsjägare och kustjägare flygs in utrustade för omedelbar strid. Strålkastare riggas upp och ubåten badar i ljus. 

Det löste sig. De två fartyg man på radarskärmen sett på kurs rakt mot ubåten visade sig vara handelsfartyg. Den sovjetiska militären låg kvar på internationellt vatten. Och inväntade att svensk militär skulle bogsera ut ubåten. Och skicka faktura.

Fyra år senare fick Fälldin besked av Centerns valberedning att han borde avgå. "Ske er vilja", sa han, kallade till presskonferens och berättade att han fått sparken. Ubåten köptes upp av Bert Karlsson, berättas det, och den ställdes ut på Sommarland där ubåtskaptenen blev värd under en månad och sedan glömde (alternativt skänkte) delar av sin uniform som Bert Karlsson sedena auktionerade ut på Tradera. Snipp, snapp, snut, så var detta kapitel slut.