Grön stolthet

Sverigedemokraterna fick större plats i veckans partiledardebatt i riksdagen. Och på talmansstolarna ser man Söder, jag antar att många får samma känsla av obehag och sorg som jag får. På nätet gör Sverigedemokraternas sympatisörer ett mastigt jobb. De finns överallt. Även i denna bloggs kommentarsfält dyker SD:s namn upp så fort möjlighet finns. Hur som helst: grönt är den totala motsatsen till den ideologi som SD bygger på.

Att De gröna står längst ifrån SD är inte konstigt, det är fullständigt självklart om man ser till de grundläggande ideologier partierna fötts ur. När opinionsforskarna i Göteborg tittade på skalan kosmopolitisk-xenofobisk redan på den tiden då De gröna levde utifrån tesen Tänk globalt - handla lokalt så var MP det mest kosmopolitiska partiet såväl bland väljare som utifrån hur partiet agerade i riksdagen. Något annat vore också otänkbart.

Det är också därför som det var De gröna - tillsammans med bland annat Svenska Kyrkan - som såg till att människor fick frihet genom flyktingamnestin för några år sedan, det är också därför De gröna i Europa tagit kampen med orden Ingen människa är illegal, det är också därför den säkraste rösten mot fascism, rasism och inskränkthet är just De gröna.

Det är därför vi som någon gång varit aktiva i De gröna kan känna stolthet över vilken ideologi som burit oss och våra värderingar som aktiva politiker.

Ett politiskt parti är mer än ett formellt partiprogram. Ett politiskt parti är dess, åtminstone ytliga, rötter, dess aktiva medlemmar och den underton som finns i retoriken. Det förstnämnda i fallet SD - partiprogram - är inte lika beklagansvärt som den näring man fått, och ännu får, från sina rötter. Lägg till det att så många aktiva medlemmar säger så mycket vedervärdigt så fort de kan lämna ljuset och uppträda i anonym form. Lägg till att riksdagsledamöter såväl direkt - t ex en lätt onykter riksdagsledamot som omedelbart skyller på invandrare när väskan försvunnit trots att han glömt den kvar på krogen och sedan väser till en vakt i riksdagen något om att hon inte är riktig svensk - som i undertonens retorik allt som oftast blinkar till dem som har åsikter som de formellt säger sig inte vilja ha att göra med. Allt detta avslöjar den rasistiska grundton som skapar summan av det som är detta parti.

Det är just denna summa som gör att andra partier vill värna rågången till SD.

Naturligtvis är inte alla som röstat på SD rasister, naturligtvis är inte alla som är medlemmar i SD rasister, naturligtvis är inte ens alla riksdagsledamöter för SD rasister - men i partiet finns en underton som de facto legitimerar åsikter av rasistisk karaktär. Jag kan inte en i min vildaste fantasi tänka mig att ledande politiker i någon annat riksdagsparti sitter och sjunger nazisånger i fyllan och villan, jag kan inte tänka mig att några kommunpolitiker i något annat riksdagsparti sätter på sig nazisymboler på fester därför att de finner det vara kul, jag kan inte tänka mig något annat riksdagsparti där ledamöter i talarstolen antyder att någon riksdagsledamot i något annat parti inte är relevant för sitt uppdrag p.g.a. sin härkomst.

Även i denna bloggs kommentarfält framgår att de som i vanliga fall anser att kärnkraften skall avvecklas, att klimathotet måste åtgärdas - och att miljöskatterna måste höjas för att driva på en utveckling utifrån principen "det som är hållbart skall bara billigare, det som är icke-hållbart skall vara dyrare" - ogärna tycks vilja uttrycka att SD är det extremaste partiet i riksdagen när det gäller att motverka allt det som är grön politik. Till och med en miljöpolitisk analfabet som Stefan Löfven verkar ju vara en miljöprofessor i jämförelse med Åkesson.

Ur ett grönt perspektiv är nedrustning en väg att gå, för SD är upprustning en väg att gå. Ur grönt perspektiv är biologisk mångfald och insikt att skogen är mer än virkesplantage en ideologisk kärna, för SD tycks det snarare vara tvärtom. Ur ett grönt perspektiv är politik medel för att montera ner hinder i form av normer som begränsar människors rätt och möjlighet att vara sig själva och få samma möjligheter som andra ett kärnvärde - för SD är sådan politik icke önskvärd. Ur grönt perspektiv är kultur något som vävs samman av människor med olika bakgrund och att det som vi upplever som svenskt i allra högsta grad influerat av omvärlden precis som det är för alla andra kulturer som betecknas med något nationellt namn - för SD är kultur mer något statiskt trots att nog ingen av oss skulle vilja leva i ett samhälle där kultur växte fram som i ett isolerat kärl.

Att grönt är motsatsen till Sverigedemokratiskt är något alla miljöpartister och dess sympatisörer har all anledning att vara stolta över. Precis som vi som bärs av grön ideologi - om än kritiska till mycket som MP idag står för (eller tycks stå för) - har all anledning att vara stolta.Är det någonting jag litar på i MP så är det att rågången mot SD:s värderingar kommer att hållas.