Tämlingen låg lördagsfundering: Recept mot eufori...

Arla morgonstund. En räv smyger i dimman borta på ängen. Livet är fantastiskt. Jag är stolt över att delvis varit den spermie som kom först fram till målet. Jag är också stolt över att delvis vara det ägg som välkomnade den lille krabaten. Det var det första jag, som dubbelnatur, presterade. 

Stolt och stolt förresten, det är väl att ta i. Men glad är jag i alla fall.

Lägg till det att det är vackert väder, att Anders Svensson gjorde 2-1, att jag trivs med grått hår och att jag har ben att gå med, armar att krama med, ögon att se med och öron att höra med.

Över allt detta kan jag känna eufori, en smaklöst dumdristig glädje som kan övergå i ren galenskap. Som t ex att inte stänga av radion när det spelas tysk schlager.

När euforin lett till detta stadium - som skulle kunna betraktas som högt i sådan bemärkelse att ni som var med på sextiotalet kan ana - så känns tysk schlager faktiskt helt rätt. Den är så förskräcklig så det blir... dumläckert.

Samma känsla hade jag en gång när jag hörde Ingvar Carlsson i riksdagens talarstol.

Det finns, tack och lov, recept mot denna sort av euforiskt korkad glädje. Man kan läsa Lars Noréns dagböcker för att åter uppnå balans.

Och räcker inte det till så kan man alltid ta sig en stund med Karl Ove Knausgårds Min kamp i sex volymer.

Med denna kanondubbel av uppsvällt manligt ego kan euforin balanseras. Man uppfylls liksom av ett stråk av skam över att vara man.

Räcker inte ens detta för att uppnå balans kan man förstås alltid ge sig tid att analysera vad det egentligen är Mats Knutsson har att säga.

Näst sista utvägen att ta sig ner från de euforiska höjderna är att tänka på att mannen som skrivit boken ovan föreslogs som finansminister av Miljöpartiet i samband med att man förhandlade med FP, KD och C efter valet 2002... Det tog två år efter det att jag slutat som rör innan man flippade ur på detta sätt.

Sista utvägen är att bläddra i min lilla svarta skämspärm. Där har jag samlat mina sämsta texter, sämsta utspel och länkar till sämsta videoklipp...

Om pärmen är tjock? Det avslöjar jag inte.

Sol, höstvärme, ännu grönt, till och med hyggligt varmt i vattnet. Armar, ben, ögon, öron. Eufori. Som grädde på moset: skrivandet av dagens blogg flöt snabbt och fint. Detta tillstånd riskerar att landa i tysk schlager... Norén, var är du?

PS!
Jag ber om ursäkt för att jag kanske fått någon att läsa ända hit i tron att det skulle bli en drapa om EU, med tanke på rubriken. Skämsvarning utfärdas inför morgondagens blogg...