Obama tackar den svenska regeringen för största möjliga tystnad

Barack Obama - med retorik som lurat förståndet ur de flesta - avser att besöka Sverige. Förmodligen som tack för att den svenska regeringen med kraft medverkat till att EU inte skulle ta ett gemensamt uttalande om de övervakningsfasoner som han ansvarar för. 

När nu Obama smiter undan ett viktigt möte med Putin är det förstås för oron att plötsligt hamna i den bisarra situationen att Putin uppträder som the good guy som gett asyl till den som i USA kan riskera dödsstraff för att försvara medborgares rätt till integritet.

Den svenska regeringen avser att uppträda i form av lakej när han kommer, utrikesminister Bildt avfärdar kritik av övervakningen. Och rent generellt mäter såväl ledarskribenter som politiska kommentatorer Bush och Obama med olika måttstockar.

Barack Obama bör rimligen mätas med samma måttstock som George W. Bush. Svårare än så bör inte politisk analys vara. När acceptansen av allt från drönarattacker till övervakning av andra länders medborgare ökar därför att det kommer från en president man bestämt sig för att gilla, då sitter man på ett sluttande plan som bara kan sluta i rent hyckleri.

Hade George W. Bush varit den som beordrat drönarattacker i den omfattning som Obama gör hade vänstern stått på tårna. Hade det varit George W. Bush som drivit övervakning av dina brev, din bokhylla, din plånbok och din handväska hade till och med borgerliga ledarskribenter reagerat med viss patos. Hade det varit George W. Bush som applåderat fracking hade miljörörelsen varit än mer på hugget. Att mäta med olika måttstockar är och förbli hyckleri.

Den svenska regeringen kan sägas fortsätta den linje som den socialdemokratiska manifesterade när Anna Lindh och Göran Persson i hemlighet lät USA hämta två egyptier i ett flygplan med maskerade agenter för att genomgå förhör med tortyr i egyptiskt fängelse.

Lojalitet med vänner är inte att acceptera kriminella handlingar. Ärlig analys är att mäta med samma måttstock.