Vet inte vad jag ska ha för rubrik på det här...

God morgon! Eller nåt.

Chalmers har valts ut för att bli centrum för forskning om grafen. Grattis Göteborg. När upptäckten av grafen - som i sig var en märklig historia - fick nobelpriset skrev jag så här: "Upptäckten av grafen hjälper till att krossa myten om det vi anser vara sunt förnuft. En enda kolatom tjockt material som är hundra gånger så starkt som stål." 

Ni som följt bloggen några år kanske vet att jag avskyr termen "sunt förnuft". Det tas alltför ofta till när man saknar argument. Ungefär som man tar till begreppet "modernt" i den politiska debatten när argumenten tryter. 

Självfallet betonade Volvos vd Olof Persson, i samband med att man betalt närmare 6 miljarder för att få bli minoritetsägare av ett företag ägt av kinesiska staten, att modernitet fanns med i affären. Inte ens SvD:s ledarsida lyckas uppbåda några funderingar över att Volvo väver sig samman med statligt ägda bolag i en kommunistdiktatur med taskig syn på mänskliga rättigheter. Det kanske är modernt att bortse från sådana småttigheter?

Apropå Kina och dagens nyhet om minskat antal medlemmar i de svenska politiska partierna - det största tappet har MP haft med 9 procent, vilket förresten är lika mycket som V ökat - så berättade min kinesiska medförfattare så här om medlemskap i kommunistpartiet i vår bok Berättelsen om Emily från Xinjiang:

Hans (min fars) dröm var att någon gång få bli medlem i kommunistpartiet.

Låter det konstigt för en svensk?

För att bli medlem i kommunistpartiet måste man vara utbildad, politisk skolad och kunna formulera sig väl både skriftligt och muntligt. Man måste också bli rekommenderad av två medlemmar. I Sverige betalar man en liten slant i medlemsavgift så, vips, är man medlem i ett parti. Hos oss i Kina är det inte så.

Det kanske kan vara svårt att förstå att fars dröm varit så stark. Men visst har kommunistpartiet gjort många bra saker, det menar nog de flesta kineser. Man har hållit ihop det enorma landet Kina som nu utvecklas på ett sätt som får hela världen att dra efter andan. Trots att vår historia rymmer så mycket kaos och slutenhet. Mitt land öppnas alltmer för turister, vilket är bra för oss. Alltfler kineser, som har råd, turistar i Sverige. Antalet kineser som reser till Sverige fördubblas varje år!

När kontakterna på detta sätt ökas så kan fördomarna minska. På båda sidor. Vi kineser kan säkert vara kritiska mot mycket i vårt land, men vi är också stolta när Kina nämns i internationella nyheter på ett positivt sätt. Världens första supersnabba och energisnåla magnettåg finns i Shanghai, en modern tågförbindelser har byggts genom bergspassen till Lhasa och all världens tidningar talar om det ekonomiska undret. Självfallet blir många kineser arga, ledsna och sårade när den kritik ni framför om politiken också träffar oss som medborgare.

När det meddelades att Kina skulle få OS 2008 så gladde det oss alla! Äntligen! Och det finns hur många kinesiska män och kvinnor som helst som gärna vill ställa upp som volontärer för att få vara med i hela detta fantastiska spektakel. På Himmelska Fridens Torg, som ni ju känner väl till, har en klocka räknat ner dagar, timmar och minuter till OS-invigningen.

Det är alltså en ganska liten del av Kinas befolkning som är medlemmar i kommunistpartiet. Bara drygt 60 miljoner av en befolkning på mer än 1 300 miljoner människor. Det är ungefär 5 %. Ungefär lika stor andel som var medlemmar i svenska partier för tio år sedan. Idag är det lite färre. Trots att ni har många fler partier att välja på…

Många svenskar tror att det nästan är tvång för kineser att vara medlem i kommunistpartiet, men så är det alltså inte. Min far ville, men fick inte. Trots att han alltid var lojal och sa att allt det goda som hänt honom var kommunistpartiets förtjänst. Och visst fick han det bättre under åren. Han slapp slita med stenbumlingarna på de leriga vägarna och blev anställd av den lokala regeringen för att bland annat vakta får. Då tillbringade han visserligen långa tider borta från hemmet men det var ändå lindrigare för hans värkande kropp. Han hade värk i lederna. Ibland besökte jag honom. Han bodde i en liten grotta utan några som helst bekvämligheter.

En gång när jag var liten och besökte honom hörde vi hur fåren blev oroliga. Far tog ner geväret från väggen och gick ut för att se varför. Det fanns vargar i trakten och nu gällde det att skydda fåren. Det var ju den lokala regeringens får, så det var viktigt. Det var alldeles tyst i grottan när han hade gått ut. Det enda jag hörde var mina egna andetag. Jag tyckte han var borta i evigheter. Jag satt ensam kvar och grät, övertygad om att far aldrig skulle komma tillbaka. Att vargen hade tagit honom. Men så kom han till slut. Stor, stark och trygg.

Och jag tackade Allah.

Hela boken kan du på svenska läsa gratis här.