Alltid samma nej till sänkt arbetstid...

Viktigast av allt är att skapa jobb... Så förbjud automattvätt..

Igår skrev jag lite om vikten av sänkt arbetstid - och de olika lösningar som högern och vänstern älskar att framföra i syfte att skapa mer jobb. 

Att radikalt sänka arbetstiden, att dela på de jobb som de facto kommer att finnas i Europa, verkar vara en förbjuden tanke.  Till och med i ett Europa med 20 miljoner arbetslösa.

Att arbetarrörelsen inte inser att vi måste sänka normalarbetstiden är för mig obegripligt. Det har ju tidigare varit ett mål att ge människor kortare arbetstid och mer frihet. Det är för högern sänkt arbetstid varit ett spöke. 

 

I en skrivelse från den 15 december 1920 redovisar Sveriges Verkstadsförening allt det hemska som skett när man lagstiftat om 48-timmarsveckan. Man är bekymrad. Oroad över risken för sänkt produktivitet, hotar med att företag skall flytta utomlands och att beställningar skall gå Sverige förbi. 

Man oroar sig dessutom för vad arbetarna skall ta sig till med all fritid.  Man skriver: ”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”

Det är skönt att höra att omsorgen om de anställda var stor redan då... 

Ökad flexibilitet är förresten ett populärt krav från ledare inom näringslivet. Inte bara det att allt fler människor bör vara så flexibla att de skall nöja sig med tidsbegränsade jobb - och därmed inte kunna skaffa bostad. De skall vara så flexibla att de skall kunna lämna barn och familj för att jobba någon annanstans i de allt större arbetsmarknadsregionerna. 

Men inte heller detta är något nytt. Det är bara ordet som är nytt. Förr hette det elasticitet.

I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man läsa följande: 

 ”Förkortningen av arbetstiden (arbetsmarknadens parter förhandlade 1918 fram en förkortning till 52 timmar för verkstadsarbetare) var helt säkert alltför stor på en gång, men hade den kanske ändock visat sig överkomlig för industrin just med hänsyn till möjlighet till övertidsarbete, varigenom industrin bereddes en oundgänglig nödvändig elasticitet. 

Redan ett år därefter kom emellertid 8-timmarsdagen, som dels ytterligare förkortade arbetstiden, dels ock betog möjlighet till övertidsarbete annat än i ytterst obetydlig utsträckning. Industrier försöker naturligtvis ordna så att arbetstillgången är så jämn som möjligt året om, men vissa tider måste övertidsarbete tillgripas. Då exempelvis  ett skeppsvarv får in ett fartyg för reparation gäller att utföra detta så snart som möjligt. Varje dag, som fartyget ligger vid varvet, drager stora kostnader. 

Som förhållandena nu äro här i  landet, har det hänt, att reparenter sökt sig till utländska varv, som kunnat utföra arbetet fortare - till följd av mera elastiska övertidsbestämmelser. Det är emellertid  inte bara skeppsvarv, som på grund av 8-timmarsdagen fått en ojämn konkurrens med utlandet, utan är detta fallet med många andra mekaniska verkstäder. Dessa har nämligen inte kunnat erbjuda de leveranstider, som beställaren önskat, och beställningarna har i stället gått till utlandet.”

Trots detta lyckades Sverige riktigt bra. Är det inte märkligt? Är det inte underligt att de mest notoriska nejsägarna genom åren är desamma? Bygger det på rädsla? På dumhet?

På ett konferens om arbetstiden, som jag deltog i då Svenskt Näringsliv fortfarande hette Svenska Arbetsgivarföreningen, hävdade företrädaren för SAF att sänkt arbetstid inte skulle resultera i att fler skulle få jobb. På frågan om denna tes också gällde SAF:s eget kansli så hade företrädaren svårt att förklara hur lika mycket jobb skulle kunna utföras på kansliet om de anställda arbetade trettio timmar i veckan istället för fyrtio. Det måtte arbetas alldeles väldigt ineffektivt på kanslier tillhörande Svenskt Näringsliv. 

Men det kanske är kopplat till att makten då och då parar sig med dumheten.