Välstånd enligt Svenskt Näringsliv

Det amerikanska Fraser Institute mäter så kallad ekonomisk frihet i världen. Sverige klättrar från plats 39 till plats 30, vilket glädjer SvD:s ledarredaktion. Skälet till skuttet uppåt är, enligt SvD, att "arbetsmarknaden blev mindre regleringstyngd än tidigare, likaså företagen". 

Ledarskribenten frågar sig inte för vem friheten ökat. Istället utropas: "Alliansregeringen har satt ideologiska avtryck i statistiken. Vi har nästan fått en hel poäng till på den tiogradiga skalan".

Jajamänsan, och kniper vi några tiondelar till kommer vi ifatt friheten i länder som Oman, Qatar och Peru, där friheten ger sig uttryck i människors demonstrationer för rätten till vatten och liv i de områden där gruvbolagen drar fram i full frihet i jakten på guld. Det är den sistnämnda friheten - det vill säga människors ofrihet - som ger Peru extra poäng i frihetsligan. I Qatar upprätthåller man företagens frihet genom att dessa måste ge sitt godkännande om gästarbetare vill lämna landet.

Än så länge har Sverige dryga poängen kvar till att ta över första platsen i frihetsligan från Hong Kong. Där är friheten så pass stor att 3000 människor får friheten att dö årligen av luftföroreningarna som uppstår i den härligt avreglerade staden. Med fler bemanningsföretag, avvecklad arbetsrätt och färre dumma skatter så kan vi nog nå det högeranarkistiska samhället med total frihet för var och en att skylla sig själv och skita i andra.

Det är inte bara frihet som är ett märkligt begrepp om man vägrar ställa sig frågan: Frihet för vem? Organisationen Svenskt Näringsliv har en mycket tydlig uppfattning av vad som är välstånd. Det är BNP per capita. Mer tillväxt, mer konsumtion ger, enligt organisationen Svenskt Näringsliv, högre plats i välståndsligan. Sänkt arbetstid är inte välfärd, mer tid för barn är inte välfärd, mindre stress är inte välfärd - mer konsumtion är välfärd. Så ni bara vet.

Funderar på att göra en insats för välståndet idag. Funderar på att åka till Göran Persson och diska hans disk och föreslå att han åker hem till mig och diskar min disk. Självfallet betalar vi vitt. Och självfallet åker vi bil till varandra. Ju mer koldioxid vi släpper ut ju mer välstånd får vi - i det här fallet ökar välståndet med cirkus 70 kg koldioxid.

Mitt emellan oss bor förresten Anders Borg i en gammal MC-klubblokal. Har vi tur krockar vi med hans bil. Blir lite extra reparationer och kanske någon lättare personskada som genererar mer välstånd. Kanske måste vi till och med skrota någon av bilarna, så vi får ett litet skutt uppåt när det gäller välståndet. Ska be min fru att jobba över hela veckan så vi -  genom att inte hinna träffas så mycket - kan öka välståndet ytterligare.

Själv ska jag ut och hugga sönder växthuset som just blivit färdigbyggt så vi kan öka välståndet genom att bygga ett nytt likadant. Nya glas, nytt virke, ny kalkbruk. Det sistnämnda gör att välståndet kan öka på Gotland också, om nu inte välståndsmotståndarna lyckas stoppa utrotningen av välståndshämmande arter och fåniga träd som står i vägen för kalkutvinningen.

Förresten, vore inte idén från gamla tider tas till nåder igen: vi äter oss mätta och sedan sätter vi fingrarna i halsen och spyr så vi kan äta en gång till. Det bidrar till ökar välstånd. Kanske kan vi dra om Kanada om vi alla gör vårt bästa. Och Urban blir jätteglad. Precis som Fredrik och Stefan.

PS!
VD för Svenskt näringsliv är Urban Bäckström. Tidigare statssekreterare hos moderaterna och ordförande i riksbanken. Han ansågs av den gamla regimen i MP vara ett bra namn för posten som finansminister i de överläggningar som fördes 2002 om att bilda regering tillsammans med KD, C och FP. Tanken var att med Bäckströms som finansminister skulle Moderaterna inte rösta nej till en ny "mitten-grön" regering. Tacka för det.


Här kan vi njuta av välståndsligan - observera att USA ligger rejält högt. Vilket beror på att rika blivit alltmer rika, vilket i välståndsligan döljer att antalet fattiga har ökat till 49 miljoner. Men sådant är ingenting som berör Urban och hans retorik.

Hur kommer det sig att så många småföretagare, som sliter så hårt, kan acceptera att det finns en organisation som har mage att kalla sig Svenskt Näringsliv?