I ett samtal med honom påstod jag att han var "ordtagen". Jag tror att han gillade den beskrivningen.
När jag pratade med honom i En bok, en författare så berättade han också om sitt liv och jag fick glädjen att berätta för honom vad hans första bok, som han skrev när han knappt kunde svenska, betytt för mig.
Här finns förresten vårt samtal - klicka på bilden.
Gillar också Kallifatides
SvaraRaderaI sommar har jag läst Kallifatides trilogi som skildrar Greklands historia under andra världskriget och det grekiska inbördeskriget. Böckerna heter Bönder och herrar (1973), Plogen och svärdet (1975) och slutligen Den grymma freden (1977). På ett mustigt språk, ofta dråpligt och galghumoristiskt trots det allvarliga ämnet, dras man ohjälpligt in i den lilla grekiska byns angelägenheter. Ett exempel: När tyskarna ska statuera exempel på det sätt vi läst om tidigare, nämligen genom att ställa upp ett antal människor i rad och välja ut var tredje till arkebusering, så kommer det så mycket närmare när vi har lärt känna alla som står och skälver i den skräckslagna raden av människor. Vi känner både de som överlever och de som släpas iväg till arkebuseringsplatsen - och vi lider med byns folk!
SvaraRaderaBöckerna ger också en bakgrund till vad som händer i Grekland idag. Vi får en (mycket rimlig) förklaring till varför grekerna misstror staten.
Så sätt bibliotekarien i arbete där du bor, för de här böckerna är sedan länge magasinerade i någon källarlokal. De förtjänar ett bättre öde. Hjälp till att få upp dem i ljuset!
/anita
Anita, håller med dig, triologin är en mycket välskriven historielektion som borde läsas av många.
SvaraRadera