Glatt vidunder

Förmodar att det är glatt hos S och MP efter fina opinionssiffror. Att det är glatt kanske beror på att det varit glatt i backen som leder ner till den mitt som moderaterna utropat och där socialdemokraternas affärsplan finner sin näring.

Appropå gårdagens sista inlägg så läste jag förra veckan än en gång John Steinbecks Vredens druvor. Det var den första tjocka bok jag tragglade mig igenom som nybliven tonåring i jakten på mer info om den Söder där rockmusiken utvecklats på sin väg från Kinshasa till Memphis. (Det fanns anledning att läsa boken i förberedelse inför en ny intervju i serien En bok, en författare).

Mycket känns idag igen från 30-talets amerikanska depression och hur den slog i bomullsbältet från Oklahoma till Kalifornien. Så här t ex:

”En bank eller ett bolag kan inte bära sig åt på samma sätt som människor, för sådana varelser andas inte luft och äter inte sidfläsk. De andas vinst, de äter räntor. Får de inte det så dör de, precis som ni dör om ni inte får luft och sidfläsk. Det är trist, men så är det. Just så är det... Banken – vidundret måste ständigt ha sin vinst. Den kan inte vänta. Då dör den. När vidundret slutar växa, dör det. Det kan inte stanna i växten.

Banken är något helt annat än människor. Det kan inträffa att varenda människa i en bank ogillar det banken gör, men ändå gör banken så. Ni måste förstå att banken är något utöver människorna. Den är vidundret."

Det lustiga är att den glatta backen slutar i Trianguleringens hjärta, där nästan alla samlas i värmen av varandra och där det inte finns något mer korrekt tanke än att vidunder måste växa. Om också med lånebubblor som skapar tillväxtbubblor som skapar kaos när de spricker.