Invigning, eder, John Lennon och frågan om vem som har rätt att vinna...

Jaha, så invigs OS, några dagar efter det att spelen börjat. Det mer sympatiska med de olympiska spelen är att ingen reklam får förekomma på arenorna. Däremot får man sälja teve-rättigheterna till reklam-teve-bolag. Ett ganska tragikomiskt litet hyckleri. Som bland annat resulterar i att SVT:s sändningar från OS i fortsättningen ersätts av reklamfilm med OS i pauserna. 

För övrigt får de tävlande, för att få tävla, avge den olympiska eden och därmed svära på att de inte brukat vare sig dopningsmedel eller droger. Hej och hå. Det är lite grand som kyrkans trosbekännelse i vilken man för formens skull uttalar att man tror att Jesus var avlad av den heliga Ande.

Dopingreglerna lär försvinna så småningom, eftersom det finns så mycket pengar att tjäna i både elitidrott och genetisk dopning - vi får genetiskt designade idrottsmän och idrottskvinnor som underhåller oss mellan reklaminslagen. Elitidrott blir ren underhållning. Och var så säker, vi kommer att låta oss underhållas och fascineras av kampen i hundrametersloppet då också.

Häromdagen berättades att återigen deltagare åkt fast för dopning. Att idrottare åker fast brukar av de mest naiva utgöra bevis för att anti-dopningsarbetet fungerar. Men i själva verket är det förstås tvärtom: att idrottare satsar på dopning, trots alla resurser som sätts in för att avslöja dem, visar att det finns en  underliggande kunskap om att man faktiskt kan komma undan.

Men inte blir det så att vi får genetiskt designade idrottare, säger vän av ordning och reda. Men förskjutningar har skett genom åren i takt med att samhället förändrats. Tidigare fick man inte ha tränat yrkesmässigt för att få delta i OS. Då var man diskvalificerad för deltagande, vilket resulterade i att inte de bästa kunde delta i de olympiska spelen, som därmed riskerade att bli en småputtrig tillställning för glada amatörer...

Tanken man hade var att om den vann, som tillåtits att träna hårdare och mer än andra, skulle fel vinnare koras. Det var nämligen naturlig fallenhet som skulle avgöra, inte träningsvilja och träningsmöjligheter. Idag är de flesta som deltar mer att se som yrkesmän och yrkeskvinnor i idrottssvängen.

Torbjörn Tännsjö problematiserar i senaste Sans: "Vi tänker inte på att konserten vi lyssnar på är mindre värd, om vi får veta att solisten tagit beta-blockerare, för att hålla nerverna i styr".

Tilläggas kan: Vi funderade inte ens på om John Lennons bästa låtar är mindre värda därför att han flummade på ganska duktigt...

Kanske är problemet för oss snarare att vi inte vill att de bästa idrottarna skall avslöjas som dopade. Men vi kräver resultat av dem som lockar till dopning. Förresten har pojkar och flickor i Sverige fått medicin för att inte bli för långa, när det visade sig att de skjutit iväg "för mycket". Det är väl därför "vi" varit så dåliga i basket... Eller att något lång och stor Bolt inte tillåtits växa upp i landet...

Men i kampen om vem som tar hem guld i tio meter luftpistol behöver man nog inte ens fundera på dopning. Eller? Hoppas det blir ett fredligt OS och att de stackars engelsmännen kommer undan projektet med hedern i behåll utan alltför mycket militära insatser.