Igår handlade Uppdrag granskning om IKEA och urskogar i Ryssland. Inget nytt precis, men bra att det uppmärksammas. Världsnaturfonden sponsras med drygt 30 miljoner av IKEA och har ingenting ont att säga om IKEA-bolagets skogsbruk. Naturskyddsföreningen - som inte sponsras av IKEA men väl av Solresor och andra som kan få gulddiplom (!) från föreningen - kritiserade.
Om ryskt skogsbruk - Svenska skogsbolag köper nästan 3 miljoner kubikmeter virke per år från
Ryssland - skrev jag förresten här med anledning av hur maffiastyrt det är...
Eftersom det handlar om IKEA och miljö så "repriserar" jag den här berättelsen från mina år som politiker: Det var så att Ingvar Kamprad och andra företagsledare skulle motta intyg och erkännande efter att ha gott en grundläggande kurs på några timmar hos Det Naturliga Steget. Jag var en av de inbjudna - man lockade med mingel med Ann-Frid Lyngstad.
Hur som helst: När Ingvar Kamprad skulle tacka för utbildning och intyg så talade han om sådant han lärt sig om naturens systemvillkor men kom snart in på IKEA:s behov av trävaror. Han kom in på konflikten mellan skyddade skogar och folkens behov av möbler. Och att djurarter, små och stora, utrotats i alla tider. Nu började skaran med åhörare ana att något skulle gå snett för han började komma upp i varv. Företrädare för Naturliga Steget började titta ner, med allt mer röda kinder. Till slut hade den gode Ingvar blivit så upprörd över miljömuppar att han berättade att det till och med fanns en "miljöorganisation som har en symbol föreställande ett djur som har försökt bli utplånat i decennier".
Med mild hand avtackades han så fort det gick. Och en företrädare för Det Naturliga Steget viskade i mitt öra att det var en jävla tur att man misslyckats att få dit någon från media...
Hemma har jag förresten en avsågad bit av en stubbe med årsringar mer än 600 år tillbaka i tiden. Trädet hade avverkats i Sverige, av Vasaskog, för att bli toalettpapper. Sådant fick jag ibland som påminnelse för att inte glömma att skog är något helt annat än timmerplantager, vilket allt fler både urbana och icke-urbana människor fått för sig.
Problemet är när både urbana och icke-urbana människor får för sig att plantageskogar är urskogar. Vilket faktiskt händer förvånansvärt ofta.
SvaraRaderaTror vi genrellt måste ut mer i skogen för att lära oss se skillnad på plantageskog och urskog.
Ja, det är bra att IKEA granskas ur miljösynpunkt.I många av deras produkter är dessutom ett köp, slit, släng-tänkande inbyggt. De är ofta av en undermålig kvalitet även om de designmässigt står sig bra. Detta skadar också i allra högsta grad miljön
SvaraRaderaDet finns tyvärr inte mycket kvar av gamla skogar någonstans i världen. Dagens människor vet inte hur en verklig skog ska se ut. Europas skogar är i princip helt borta, likaså Nordamerikas, där skövlingen var enorm. Afrikas skogar har krympt till rudiment och i Asien ser det lika trist ut. Vad vi har kvar är vissa områden i Kanada-Alaska och i det gamla Sovjetunionen, men även här går det raskt utför. Ingenting, jag säger ingenting, kan stoppa den så kallade utvecklingen. Staterna prioriterar inte naturskydd, och de som tar till sin uppgift att skydda miljön kan köpas, det vill säga de är ofta korrumperade, som WWF. Med skogarnas försvinnande försvinner även djur- och växtvärlden. Kunde man filma hela denna utveckling, som accelererat under de senaste 2000 åren, och komprimerat det hela, skulle vi se en explosion. POFF! Och så var skogen borta...
SvaraRaderaOkunskap och girighet är en ekologiskt farlig kombination.
SvaraRaderaIngvar Kamprad delar Lars Berns uppfattning att ökad co2-halt gynnar oss alla med bättre klimat, ökad jämlikhet, större skördar och mättade magar.
Att det är solaktiviteten som spelar oss ett spratt medan glaciärer och isbjörnar växer till under sekretess.
Att makthavarna värnar ömt om miljörörelsen för att få en ny och effektiv skattekälla (?).
Det är med doktorstitlar som med de gamla körkorten- Det säger inget om hur lämplig Du är som förare, och särskilt inte på en MC.
Plantageskogar har vi gott om även i Sverige. Jag har fått flytta min joggingrunda i närskogen tre gånger pga meterdjupa hjulspår på hänsynslösa hyggen.
Skulle inte IT minska behovet av papper? Gamla hållbara möbler är mysigare än slitosläng från IKEA.
Solaktiva kramar
Katarina
Haha! Du kunde inte motstå din gamla flamma Frida??
SvaraRaderaM.
Jag tänker nog att det är tryggare att lyssna på en, till nära 100%, enig forskarkår än till en gammal gubbe som kränger bokhyllor dolda i platta paket.
SvaraRaderaSen är det tröttsamt att om och om igen höra myten om att makthavarna skulle ta någon som helst hänsyn till miljöintressen. Att dom lyssnar mer på krigs- läkemedels- energi- och tillverkningsindustrin är väl knappast en hemlighet?
Ensidigt vinklat reportage i en bisats framkom att stora arealer 17% lämnades orörda, att snittåldern var 170 år. Programmet gav ju intryck av att man kalavverkade allting.
SvaraRaderaFör övrigt binder inte en urskog någon ny CO2 lika mycket förmultnar som det som växer till.
Ursäkta strul på bloggen, det har varit en del krångel med intrång, men nu är det klart och det är öppet för kommentarer igen.
SvaraRaderaBlir så ledsen... Det är för hemskt hur världen fungerar. Vi bara förstör den och bedriver rovdrift på allt levande. Inga fler människor på denna planet tack. Ingen av oss är värda detta hem.
SvaraRaderaVarför är det IKEA man hackar på?
SvaraRaderaMöbelindustrin är inte den största förbrukaren av virke. Inte heller byggnadsindustrin, som också förbrukar mycket virke, men klarar sig undan dessa miljökampanjer.
Den verkliga storförbrukaren är massaindustrin, som producerar råvaran för papperstillverkning.
Väg hur mycket reklam, som ramlar in genom brevlådan. Lägg sedan till vikten av dagstidningar, tidskrifter, toapapper mm. Emballage i form av kartong och wellpapp får heller inte glömmas. Särskilt livsmedelsbutikerna tycks packa upp enorma mängder papplådor.
Räknat på ett årsgenomsnitt är vikten av dessa produkter åtskilliga gånger större än vikten av de möbler du köper.
Världens största massafabrik ligger i Sibirien, där Transsibiriska Järnvägen korsar floden Angara, Råvaran är den ryska tajgan.
Japan byggde också ett antal massafabriker på 1960-talet. Råvaran togs från Stillahavsområdet och importerades i form av träflis.
Då jag i slutet på 1960-talet bytte till ett helt annat jobb, vet jag tyvärr inte så mycket om vad som hände senare.
Åke M
Tack för "repriseringen". Jag har läst den berättelsen tidigare här, och gått och skrattat åt den många gånger sedan dess, då den dykt upp i huvet. Underbart!
SvaraRadera/Martin