Det kan bli pinsamt för oss som gillar demokrati, vi som anser att yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är omistliga värden.
Tyvärr är det mycket som tyder på att det blir diktaturen Kina som, om några år, kommer att stå för det stora genombrottet när det gäller klimatfrågan.
Den kinesiska regimen kan diktera fram storsatsning på ny teknik och individuella koldioxidkonton där Storebror ser allt. Man kan - mer eller mindre formellt - diktera fram produktion av billiga LED-lampor, billiga solceller och billiga vindkraftverk. Stora statligt kontrollerade bolag kan ta långsiktiga beslut som leder till åtskilliga förlustår innan det svänger, medan den fria marknaden i neodemokratisk ordning stirrar på kvartalsrapporter. Den privatiserade senkapitalismen har blivit alltför kreativ för sitt eget bästa.
Man skulle till och med - eftersom kommunistpartiet saknar respekt för individens integritet - lansera och genomdriva individuella koldioxidkonton som ingen förutom partieliten och dess vänner får överskrida. Man genomdrev den skoningslösa ettbarnspolitiken, som innebar fruktansvärda övergrepp och kränkningar av enskilda kinesiska kvinnor. Jämfört med det är koldioxidkonton rena rama bagatellen när det gäller förnedring och kontroll...
Framåt 2015 riskerar vi att ha kommit dithän i bristande hänsyn till klimatet att vi tvingas inte bara acceptera, utan till och med applådera, diktaturens åtgärder. Och vi, som med både hjärta och hjärna försvarat demokratin, riskerar att få stå i skamvrån för att vi utgjort det stora historiska klimatproblemet som skördar hundratusentals offer. Vaknar inte demokratins politiska företrädare upp så riskerar demokratin att bli en kort historisk parentes på vår planet.
Bilden är av Qi Baishi, världens näst största konstnär i pengar räknat. Hans verk såldes för 339 miljoner dollar förra året. Bara som en liten påminnelse om att västvärldens Picasso och Warhol inte är de enda stora i världen... Fyra av världens bäst säljande konstnärer är för övrigt kineser, skriver Ola Wong.
Ja det vore ju en sällsam utveckling. Men vad är det som tyder på att det kommer bli så?
SvaraRaderaDet kan möjligen vara så att Individen måste stå tillbaks, komma i kläm, känna sig kränkt (eller värre) för klimatets bästa.
SvaraRaderaTyvärr kan du ha rätt i dina farhågor.
SvaraRaderaC.D.
Den här utvecklingen varnade vi inom miljörörelsen för mycket tidigt. Vi framhöll att brist på verksamma åtgärder till sist skulle tvinga oss att införa diktatur för att klara miljön. Nu har Kina ingen demokrati att demolera och kan därför gå direkt till handling. Men vi kommer även att få se krav här i väst på att demokratin ska inskränkas, var så säkra. Det är bara en fråga om tid. Miljökrisen kommer nämligen inte att klaras på annat sätt än genom mycket, mycket skarpa och långtgående åtgärder, och då kommer demokratins rättigheter att köras över, utan pardon.
SvaraRaderaDemokratin, denna dyra pärla värd att värna, förutsätter ansvarskännande väljare, inte egoistiska. Åtminstone om demokratin ska verka som näring, inte som ett gift.
SvaraRaderaDemokratins motsats behöver inte alltid vara full diktatur. All lagstiftning har förresten en halt av diktatur i sig, då 51% kan diktera 49%.
Ifall en "internationell högsta domstol" förbjuder mänsklighetens kollektiva undergång, behöver ett sådant diktat inte upplevas som allt för pjåkigt.
Gt
Kul att du uppmärksammat de stora kinesiska konstnärerna. Se blicken i ankornas ögon!
SvaraRadera