"Föredömligt sätt att illustrerar journalisternas besatthet att politisk strategi..."

Många av bloggens läsare hör av sig med tips om lite av varje. Häromdagen dök det upp ett tips om att Mikael Olsson, doktorand i statsvetenskap, har hittat en partiledarintervju med mig och citerar ett kort stycke ur den på sin blogg.

Undrar om man kan säga så där nuförtiden... 

Jag kommer ihåg den där intervjun. Det var Thomas Hempel och Inger Arenander som frågade ut mig. Inger Arenander viftade titt som tätt irriterat med handen, som om hon ville få mig att korta ner svaren eller avsluta svaret. Jag blev mer och mer stressad - och till slut förbannad - över hennes beteende.Det var det obehagligaste jag varit med om i någon direktsändning.

Efteråt förstod jag att hon viftat för att stoppa sin medintervjuare från att ställa den fråga som skulle följa. Han hörde nämligen så dåligt så att Arenander med hjälpa av något sorts primitivt teckenspråk meddelade när han skulle vara tyst, respektive när han skulle tala.

Hade det där paret varit minsta schysst så hade de haft vett att meddela mig att den ena hade hörselfel och att den andre skulle vifta ilsket med armarna. Nu såg man det väl som bonus att man på ett fiffigt sätt kunde stressa den de skulle intervjua. Ingen kan få mig att tro att de två proffsen var så inkompetenta så att de glömde att meddela mig varför det viftades.

Hur som helst, så här sa jag tydligen...