Ta vara på stöket

Det blir stökigt framöver, meddelas från det som anses vara välunderrättat håll. 

Krisen kan bli lång, meddelas från Anders Borg. Nej, det är inte klimatkrisen han menar, det är den penningekonomiskt baserade krisen han syftar på. Självfallet uppstår kris i en ekonomi som bygger på att skapa tillväxt med lånade pengar - och som dessutom reducerat sig själv till ett spel där aktörerna uppträder som spelare. Det som sker är oundvikligt, och vi är många som pekade på det redan när förra krisen var över. 

Det finns inga lösningar inom den tankebox där den globaliserade tillväxtekonomin förskansat sig - än värre blir den när den piffas upp med Reinfeldts och Juholts teser om att skapa mer arbete trots att varenda investering som görs går ut på att rationalisera bort just arbete. Man springer runt för att jaga sin egen svans.

Hade det funnits ett parti i Sveriges Riksdag, som känt sig tryggt i grön ideologi, hade vi fått höra om vilka möjligheter som finns att nu faktiskt ta nästa steg i samhällsutvecklingen: från tillväxt- och konsumtionssamhälle till utvecklingssamhälle. Aldrig har det funnits större möjligheter för ett grönt parti, som tror på sin egen ideologi, att nu vara offensivt. Det finns idag alla skäl att driva frågor om ökad självtillit, räntefria zoner, sänkt arbetstid, reformering av skattesystem och trygghetssystem. Något sådant parti finns emellertid inte i riksdagen.

Istället för att tala om de dilemman som tillväxtsamhället skapar när det kommit in i en övermogen fas, berättar Miljöpartiets numera främste partiprogramarbetare om "grönt dilemma" så fort man rör sig utanför den tankebox där tillväxtekonomins företrädare förskansat sig. Jag vet uppriktigt sagt inte om jag ska bli förbannad eller ledsen över hur man hanterar sitt parti.

Det största gröna dilemmat är att företrädare för MP vägrar att tänka utanför den tankebox som skapats de senaste hundra åren och som kan ses som en fas - inte en slutgiltig tankebox - på en samhällsutveckling.

Mer om detta skriver jag här.