Bekymmer med mörka glasögon

Elvis-glas har jag aldrig haft. Finns det nåt töntigare än Elvis-imitatörer?

Sol och sommar. Årets upplaga av Almedalen är över. Många av talarna borde ta på sig mörka solglasögon. Också av andra skäl än att skydda ögonen från UV-strålning. Av klimatskäl. 

Inte många sekunder berördes nämligen klimatfrågan under politikerveckan. Förresten skriver Lars Berge i sin kolumn om vilka skamfyllda psykologiska processer som gjort att han skaffat ett par Ray-Ban Wayfarers

Mina egna erfarenheter av solglasögon är starkt förknippade med rollen som politiker. 

Innan jag blev en sådan hade jag somriga och praktiska glasögon som blev mörkare i takt med att solen sken. När jag blev språkrör - "en sån där politiker" - så uppstod risken att jag skulle uppfattas som arrogant och fisförnäm om jag inte bara gick omkring med solglasögon på torgen, utan även tittade på människor, som kom fram för att prata, genom mörka glas.

Numera har jag löst problemet på två sätt: dels är jag inte längre politiker, dels har jag skaffat nya solglasögon med bågar och allt, som man helt enkelt sätter ovanpå sina vanliga glasögon. Kallas visst Fitover solglasögon.

Frågan jag - och inte bara jag kan jag tala om - ställt mig är om det är töntigt, coolt, snyggt, fult, fräckt eller bara allmänt pensionärsmässigt. Något svar gives inte. Vilket inte behövs så länge man inte är politiker som skall granskas ur alla möjliga vinklar.

Förutom det rent praktiska skälet till val av solglasögon är det bästa skälet till valet att det inte är några löjliga märkesglas där jag göder typer som Leonardo del Vecchio eller hamnar på samma sida som glina på Stureplan. Suck, det blev likt förbannat politik av solglasögonen också. Sorry. Ska försöka bättra mig till imorgon. Ska försöka skriva om något riktigt harmlöst och opolitiskt och något helt befriat från ideologi. Vän av ordning kanske anar att jag menar det moderna miljöpartiet, men det får stå för vän av ordning.