Med anledning av den röda Första maj blir det ingen söndagsskola...

Första maj - trädgårdens första gröna sparris nackas...

... men den som vill få sig söndagsskola till livs kan ju alltid kolla här, där en hel termins söndagsskolor finns samlade. 

Hur som helst: hade jag hållit ett tal första maj så hade det nog - i år också - låtit ungefär så här:

Huvudproblemet i vår tid är inte att de borgerliga driver sin ekonomiska politik. Eller att vi har en moderat statsminister. Problemet är att de röda och det gröna partiet i grunden driver samma sorts politik som moderaterna. Det är inte någon artskillnad mellan borgarna och de partier som gick under betckningen rödgröna i valet. Det är gradskillnad.

Världsbilden är densamma - konsumera mer! Problembeskrivningen likartad - vi måste arbeta mer! Ordvalen skrämmande lika - jobbpolitik, tillväxtfrämjande... Lösningarna snarlika. Visionen gemensam - vi ska arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral på det att vi skall bli rikare och lyckligare och få råd att rädda planeten... Tyvärr är partierna för rädda för att tänka nytt - eller när det gäller det gröna partiet: för räddhågset att berätta vad som utgör grunden i grön ideologi...

• Grundproblem är nämligen inte om tillväxten sviktar – grundläggande problem är istället att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är önskvärt, nödvändigt och ens möjligt med ständig ekonomisk tillväxt. En matematiklektion om vad exponentiell tillväxt är vore på sin plats också i Björklunds skola...

• Grundproblem är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi “bara” är lika rika som förra året – grundläggande problem är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser om evigt växande konsumtion på en begränsad planet.

• Grundproblem är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundläggande problem är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

• Grundproblem är inte att vi har hög arbetslöshet – grundläggande problem är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.

• Grundproblem är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundläggande problem är att det är arbetstiden, och inte produktionen eller omsättningen som helhet, som finansierar välfärden.

• Grundproblem är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete – grundproblem är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden.

• Grundproblem är inte vikande siffror i orangea kuvertet – grundproblem är att vi känner tillit till siffror på konton.

• Grundproblem är inte att det finns för lite järnväg och för små vägar - grundproblem är att vi utgår från att antalet transporter skall öka, att mängden gods skall öka, att avståndet från bostad till arbete skall öka, att lokaliseringen av företagen skall styra människor istället för tvärt om.

• Grundproblem är inte att världens redan konsumtionsstinna inte blir rikare – grundproblem är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det ska droppa ner till de fattiga.

• Grundproblem är inte att vi tappat styrfart – det grundläggande problemet är att vi styr åt fel håll.

• Grundproblem är att vi fastnat i en konservativ tro på tillväxtsamhället, och inte förstår att nästa steg i samhällets evolution är utvecklingssamhället där fri tid, kultur och social närvaro prioriteras framför ekonomisk och materiell tillväxt.

Riksdagens partier färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att några far fram i högerfil, andra i vänsterfil och några vinglar mellan filerna. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt. 

Ett samhälle med detta mål är visionslöst och mentalt fattigt - och vad värre: det leder i sin förlängning till att planeten riskerar att kollapsa medan människor reducerar sig själv till duktiga idioter vars uppdrag är att vara spelpjäser i ett självgående ekonomiskt system. Men vi är biologiska, sociala och kulturella varelser. Och det är en oändlig skillnad på att bygga samhälle för ekonomiska varelser och riktiga människor. 

Det finns partier som borde begripa detta. Det värsta är inte att moderater eller socialdemokrater ser ekonomisk tillväxt som den naturliga utvecklingen även i ett materiellt moget samhälle som det svenska. 

Det mest tragiska är att det gröna partiet inte har modet, kraften och viljan att driva en politik bort från konsumtions- och tillväxtsamhället. Istället legitimerar man en utveckling som går tvärt emot sin egen ideologi. Man har blivit enbent - är duktigt på sitta i riksdagen och sköta det formella demokratiska hantverket. Men för att förflytta både sig självt och världen krävs två ben - även det ben som innebär opinionsbildning, visioner och modet att försöka få nya världsbilder att blomma.