Vaknar till Världsnaturfonden - som annars brukar få mig att inte somna...

Fiskfarm för pangasius

Vaknade med Världsnaturfonden i örat. Radion meddelade att denna organisationen köpts av Vietnam: miljöorganisation skulle få stanna kvar i landet om man strök exportsuccén pangasius - populär fisk också i svenska frysdiskar -  från den röda listan över fisk man inte bör köpa. 

Man strök, och fick ett papper med sig om att Vietnam lovade bättring i framtiden.

Annars brukar Världsnaturfonden göra att jag har svårt att somna. Deras jakt efter medlemmar och gåvor har medfört att hela klimatfrågan skadats.

En indisk glaciolog  berättade för drygt tio år sedan för en populärvetenskaplig tidning att isen smälter så fort att Himalaya skulle vara glaciärfritt år 2035. Med förödande konsekvenser för vattenförsörjning och jordbruk nedströms. I tidningen påpekades att uppgifterna inte kontrollerats - och när slutrapporten kom var uppgifterna starkt reviderade.

Men Världsnaturfonden brydde sig bara om ursprungsryktet, skrev in det i en kampanjrapport  - jag skrev om det här -i syfte att få fler medlemmar och ökade bidrag till organisationen. Även miljöorganisationer slåss om medlemmar. Uppgiften togs in i informationsmaterial från FN:s klimatpanel, vars hela arbete började att ifrågasättas när det avslöjades att det var en bluff. Allt fler började ifrågasätta den globala uppvärmningen  och klimatpanelens seriositet - rädslan att driva klimatfrågan syntes till och med i den svenska valdebatten i höstas. Frågan försvann helt. Kanske beroende på att ifrågasättandet av klimatpanelen var som starkast i medierna just när partierna lade upp stragtegin inför valet. 

Miljöorganisationerna gör massor med bra saker, det gäller också delar av Världsnaturfondens arbete även om man titt som tätt tycks ställa upp i sammanhang där man fungerar som välbetalt legitimeringsinstrument i många näringslivssammanhang. Det är en balansgång för en organisation som Världsnaturfonden: trycker man på för lite, ställer upp för svaga kriterier i samverkan med bolag och stater, så förvandlas man till en duktig välbetald idiot för en utveckling man säger sig vilja motverka. I det här fallet - fiske - har man en stor trovärdighet och har gjort goda insatser. Förmodligen har man i Vietnamfallet tagit en risk som kan skada mer än göra nytta eftersom medier intresserat sig.

Naturskyddsföreningen tillhör också dem som gör stora och bra insatser, men man har också saboterat frågor på det märkligaste sätt. Inför valet 1994 drev MP kravet på grön skatteväxling, vi hade ordentligt på fötterna när vi hävdade att en skatteväxling från arbete till energi/miljö måste ligga på storleksordningen 90 miljarder under en tioårsperiod för att få tillräcklig effekt på miljö och arbete. Naturskyddsföreningen, som knappast hade någon seriös utredning bakom sig, krävde en skatteväxling på 30 miljarder och hävdade att detta skulle ha tillräcklig styreffekt. Jag var minst sagt förbannad på organisationen, inte minst efter debatter med andra partier där både MP och Naturskyddsföreningen deltagit. I själva verket saboterade man hela frågan. I den uppgörelse som MP gjorde med regeringen Persson kom vi inte längre än till 30 miljarders skatteväxling. Naturskyddsföreningen användes som argument. 

Nu har regeringen sänkt skatten på arbete med ungefär den summa som MP ville - men utan att höja miljöskatterna med motsvarande summa.