Glada grisar blir också julskinkor, vilket är en lärdom att filosofera över rent allmänt.
onsdag 22 december 2010
16 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och utan julskinkan inga grisar som kan vara glada.
SvaraRaderaFolke, därom må man också filosofera...:- En glad gris ligger för övrigt styckad och klar i frysen härhemma. Jätteglad är den.
SvaraRaderaStekt fläsk med löksås är också gott.
SvaraRaderaOm vilken är det mest synd, fläsket från den glada grisen eller löken som hamnar i såsen?
Glad gris blir också julskinka. Bra uttryckt. Tänker på Obama med sina visioner som faller så platt när de möter verklighetens kalla kyla.
SvaraRaderaÄr du säker på att den är så glad längre, Birger? Helt säker?
SvaraRaderaDelar av en fd glad gris (tror jag att den var, kände den inte personligen, men slaktaren sa att den hade varit glad) ligger fortfarande i saltlake i garaget, får se om det blir en bra julskinka av den.
Du ska inte va rädder, lelle gresen, ja vell ente dej nôet ont, sa slaktarna och stack.
SvaraRaderaSom någon sa en gång. Det är väl bättre att de ledsna grisarna blir julskinka, så att de glada kan få leva vidare (OBS, ironi)
SvaraRaderaTror Birger var ute efter något vidare än grisarna, även om han varit med i styrelsen för Djurens Rätt (eller hur?). Tror han är ute efter livet i stort, kanske även religioners löften och politikers drömmar. Eller, vad säger du Birger?
SvaraRaderaTack för en mycket fin, balanserad och initierad intervju med Henrik Ekman om varg igår! Nog det bästa vargsamtal jag hört.
Ruben i Malung
Ruben 10:40
SvaraRaderaTror inte du också, att många, precis som Birger, egentligen är sökare. De vill nog så gärna kunna känna av en högre mening, det som de kyrkoreligiösa kallar Gud (ett kort, praktiskt ord), men som de finner så svårt att ta till sig.
Undra på det förresten, när man bara har de vanliga teologernas lektioner att gå efter.
Kanske många egentligen är vänner av samma ideologi som Djurens Rätt, men vill ha mer kött på benen, om ordvalet tillåts, för att kunna gå vidare.
Hur gör de då? Jo de provocerar. De hoppas kanske att det härute i den väldiga publiken ska finnas någon, som kan ge dem den formel som de saknat.
En dag kommer BS med flera att finna den. Och då blir det inga fler beskrivningar om döda kroppar i frysen. Då blir det istället tal om de kännande och reflekterande djuren.
Kanske citerar man Leo Tolstojs ord: "Så länge det finns slakterier i världen, så länge finns det krig."
Detta antagligen med tanke på människors attityder till livets helighet.
Fridfull jul önskas Ruben, Birger och alla andra människor av god vilja!
I OFOG finns det några vegetarianer, av vilka ett par finns att se i filmen från rättegången (här på Birgers blogg).
SvaraRaderaFråga vad dessa "vildåsnor" anser om julbordets "läckerheter" i form av dödade medvarelser.
www.vildasnan.se
Var kommer seden med julskinka från? Är det Särimner in spe vi slaktar och som "återuppstår" varje jul?
SvaraRaderaTills dessa att djursrättalliansen (inklusive andra mer eller mindre kriminella gäng) har under ett år slutat upp med sina trakaserier av hedeligt folk kommer jag inte äta glada grisar. Har helt sonika kommit fram till att det är det enda sättet att verka mot deras våld i samhället, då kanske de förstår att vad de gör de facto får konsekvenser för grisarna och det i en negativ bemärkelse. Mot våld och galenskap!
SvaraRaderaMänniskan är ett rovdjur, rovdjur äter kött. Vår kultur borde innebär att vi till skillnad från andra rovdjur bör hantera andra varelser med respekt även om vi till slut äter dem. Därför accepterar jag kött som mat, i så pass begränsad omfattning att det kan betraktas som rimligt med tanke på klimatpåverkan som djurhanteringen leder till, och bara under förutsättning att djuren behandlats väl och fått leva goda liv. De nordamerikanska indianernas förhållningssätt till djur är något att ta efter.
SvaraRaderaMänniskan är definitivt inte ägnad att vara ett rovdjur! Detta med tanke på hur vi är skapade från tand till tarm.
SvaraRaderaDe människolika aporna är alla, utom orangutangen, ytterst sparsamma med animalier. De kan ta skalbaggar och sniglar som lördagsgodis, och de kan i utsatta lägen även döda andra djur, men äter inte upp dem.
Man vet dock att schimpanser har idkat kannibalism. Huruvida det är en effekt av miljögifters inverkan, vet väl ingen. Men det ser ut som en störning.
Orangutangen uppges vara hundraprocentigt vegetarian.
Människan, som anser sig ännu högre kommen på skalan, kan med sin empati inte döda sina medvarelser, utan att känna äckel, åtminstone i normalfallet.
Människan är omnivor. Men vi har alla ett val.
SvaraRaderaMänniskan sägs vara den enda art, som kan känna för andra, dvs sätta sig in i hur en annan individ kan uppleva min handling.
SvaraRaderaDetta gör, att t.ex. jägare eller slaktare i början av "karriären" kan bringas ta till bedövande medel, t.ex. en slaktsup, innan hanteringen startas.
Åt sådant behöver rovdjuren inte bekymra sig. Ej heller omnivarerna. Alltså är människan unik, något speciellt, där begreppet samvete tar plats.
För att slippa höra detta samvete, tar man sats för att komma över en medfödd motståndströskel. Därefter, när hjärtat är härdat, är det bara att skjuta här och nacka där, så att säga. Skära upp, koka och käka.
Den kulturen kan till och med sätta ett grillat grishuvud på bordet vid juletid, kanske för att riktigt kunna håna Fridens och Kärlekens högtid framför andra.