Midsommarepos: Vad gör man inte för en extra j-a geting?

När jag följt den inledande fasen av årets valrörelse inser jag att det finns behov av slow politics. Slow politics innebär samtal i stället för debatt i adhd-format. Slow politics ger tid att utveckla tankar i stället för att peppra åhöraren med oneliners.

Slow politics kräver mod att tala om vår framtid och våra liv med öppet visir och utan lans.

Det kräver också att journalistiken mognar, att man inte tar varje tillfälle i akt att kasta sig över ett förfluget ord, utan tar en prövande ansats, ett resonemang där politikern vågar visa osäkerhet och insikt om att också den egna politiken har brister.

Men det kräver också att medborgarna tar politiken på allvar, att vi inte sitter vid köksbordet och gnäller över att »vi inte fått veta något« när vi själva valt bort kunskap för underhållning i form av aldrig sinande digital pubertets­humor eller av knäppgökar i lyxfällor och grannfejder.

Nu är det inte så lätt att samla sig. Vardagen snurrar allt fortare, klippen blir snabbare och kronprinsessan gifter sig och ska nog ha barn om nio månader. Medborgaren – burdust reducerad till konsument och kund – får allt mindre ork till långa tankar. Har man tid över gäller det att slå ihjäl den i någon kö i Ullared.

Och i kvällsblaskorna får vi hjälp att reducera politiken till underhållning. Partiledarna bedöms efter sitt utseende, sina kläder, sina väskor och sin slagvilja. Efter en partiledarintervju i mitten av 90-talet fick jag massor med getingar och plus, bland annat därför att jag bar en svindyr skjorta av rätt märke och att jag fått in några slag i form av oneliners. Vad gör man inte för en extra jävla geting?

Politikers rädsla för det goda samtalet beror nog främst på att intryck av stor skillnad mellan de två blocken bara kan upprätthållas med hjälp av retorik framförd i stackato. Thomas Östros som med låtsad upprördhet kör inövade fraser gång på gång. Anders Borg om kör sina fraser, smyckade med för årstiden lämpad naturromantik. Spela in en debatt mellan herrarna, frys bilden och du vet vad som skall komma i nästa prata.

Fortsättningen hittar du i Fokus, detta var nämligen inledningen på veckans Efterord i denna goda tidning. Där redovisar jag bland annat vem som skrattar hela vägen till eldstaden... Klicka här!