Efter 44 år av socialdemokratiskt styre tog Torbjörn Fälldin över. Han förde in frågor om miljö, decentralisering och kritik av den linjära eviga tillväxten på den politiska dagordningen. Jag röstade på honom - mot betongsossar, högern, tillväxtfanatiker och centralister.Var han mer radikal än dagens socialdemokratiska elit? Vad hade hänt om han fått sin vilja igenom och slagit ihop centern och folkpartiet för att skapa ett progressivt borgerligt alternativ i syfte att avskärma "bolagshögern"? Och hur var det med känslorna mellan Palme och Fälldin? Var Fälldin medskapare av "gröna vågen", eller surfade han på den...?
Och röstade verkligen var fjärde svenska på centern, eller var det Fälldin vi röstade på...? Klicka på bilden nedan!
En mycket bra intervju! Mycket intressant. Såg någon intervjua om Reinfeldt i samma serie och det var inte alls bra.
SvaraRaderaDecentralist
Vi som minns Fälldins 70-talspolitik ser rött så fort Maud Olofsson och Federley visar sina nunor. För vad är de båda om inte just bolagshöger?
SvaraRaderaSåg programmet. Mycket intressant. Lärde mig en hel del och en massa minnen väcktes till liv.
SvaraRaderaSom "uppväxt" med Fälldin och kärnkraftdebatten och allt, inser jag att jag antagligen var för ung för att förstå vad som egentligen hände under den tiden.
Centerpartister vägras skicka in anti-kärnkraftsmotion:
SvaraRaderahttp://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article783404.ece
Fälldin var en "rejäl karl" av den gamla bondestammen. Den siste tyvärr.
SvaraRaderaHan blev dock avsatt av "sina egna" dvs valberedningen. Tragiskt
Vad är dagskursen på en övertygelse?
SvaraRaderaDet jag minns mest av Fälldin var hans
SvaraRadera... öööh... ....ööööh...
Centerpartiet fanns inte på min karta. Det var någonting bakåtsträvande... diffust.
Fred: tja, idag är den väl nere i den tid som skiljer från Rapport till Aktuellt.
SvaraRaderaAnonym 15:37 - Det var en på många sätt märklig tid, centerpartiet i Stockholm anföll sossarna från såväl vänster som från grönt håll. Fälldin förde in något nytt i svensk politik under de första åren han var statsminister. Han tog, precis som Reinfeldt, över "jobbfrågan" från socialdemokraterna med budskapet "400 000 nya jobb" och det var bara moderaterna som motsatte sig fortsatt arbetstidsförkortning ner till 35 timmar i veckan... Från mitt perspektiv var den center jag lärde känna betydligt radikalare än socialdemokraterna. Centern drev frågor om arbetsmiljön, miljön och mer småskalighet och decentralisering. Enda fråga jag på den tiden hade svårt för var deras diffusa bild av utrikespolitik - man hade ingen erfarenhet av sådan, och hade centern hade nästan inga internationella kontakter. När mp bildats 1981 och ingick i den europeiska gröna sammanslutningen försökte centern också bli medlem. Vi i mp motsatte oss det, och man fick aldrig bli medlem heller. Hade vi inte motsatt oss det hade kanske centern idag varit ett radikalt och progressivt borgerligt parti, istället för ett nyliberalt parti... Nu innebar nejet att de istället hamnade i en ganska konservativ samvaro med gamla bondepartier från gamla Östeuropa... Centerns frånvaro av blockpolitik övergavs i första led av Lennart Daleus som var en sosseätare sedan tiden för folkomröstningen om kärnkraft och som aldrig ställde upp på Olof Johanssons tydliga linje när det gällde bland annat fördelningspolitik - vi talade ett tag under 90-talet om ett "grönt bälte" i riksdagen med mp, c och v. I Expressen lanserade jag en regeringsbildning, med statsråd och allt...
Minns uttrycket "Åsa-Nisse-marxister"!
SvaraRaderaCenterpartiet kan rymma allt, från brund till grönt, från rött till blått. Det säger något om partiet.
SvaraRadera