Utshoppad och ullaredad

Utshoppningssyndrom består av: 
  * känslomässig utmattning inför köpbudskap,
*  okänslighet inför modenycker
 * och låg prestationsförmåga när det gäller konsumtion. 

De som drabbats av konsumtionssammanbrott har ofta råkat ut för en rad kognitiva begränsningar som upplevs som starkt hämmande. Det hela börjar med att man tvångsmässigt zappar bort från tv-reklam, klottrar ”Reklam – Nej tack” på sin brevlåda och ber telefonförsäljaren dra åt helvete. 

Smittorisken uppmärksammas intensivt av både stat och näringsliv. Stora insatser görs för att förhindra en epidemi. Regeringen gör allt för att stoppa utanförskapet och återföra vilsna själar till sunda livsmönster. Näringslivet sponsrar med en informationskampanj som detta år beräknas gå på drygt 50 miljarder kronor. Kampen är gemensam för att de drabbade skall bli friska och återfå sin konsumtionshälsa.

Forskare menar att utshoppning kan härledas ur personliga tillkortakommanden i form av inre trygghet, djupare värderingar och tillfredsställelse med det man har. 

Många drabbade upplever en ökad känslighet i olika sinnen och upplever att konsumtion av allehanda ting är skadligt för miljön. Allvarligast är det när man i sitt inre får vrångbilder av att konsumtion har samband med klimatförändringar. Som om man inte begrep att det räckte med att dricka ekologiskt kaffe för att rädda världen.

De drabbade sitter matta och oengagerade utanför köptempel. De är att betrakta som asociala element. De värsta är att de jävlarna har fått för sig att de mår bra.