En bok som försvann...

När den kungliga förlovningen offentliggjordes, bland annat genom en ohyggligt sorgsen och glädjelös videoupptagning från Hovet, så hade jag Ers majestäts olycklige Kurt som rese- och motionssällskap. Boken handlar om Haijbyaffären, en minst sagt svinig historia som rotar runt i kungahus, rättsväsende, socialdemokrati och till och med i den tidens kändiselit.

Kurt Haijby begick vad man kallade för horbrott med Gustav V - kungahuset, regeringen och rättssystemet gjorde vad man kunde för att tysta ner. Enda förmildrande omständigheten till det man gjorde var att man inte lät mörda Kurt Haijby direkt istället för att iscensätta allt det som man iscensatte.

Haijby - som i och för sig tycks varit en lika otrevlig och slemmig person som typer i kungahus och rättssystem - skickades till Gestapo för att dessa skulle ta kål på honom, sattes på sinnessjukhus, trakasserades och mutades om vart annat. Hur mycket undanhålls idag? UD:s mifflande med Irak är ett nu aktuellt exempel.

Författarna - Lena Ebervall och Per E Samuelsson - har gjort en roman av verkligheten. Man kanske kan tycka att det hade räckt med att göra en rent saklig dokumentär framställning utgående från allt det gedigna källmaterial man utgått från. Det hade blivit mer seriöst. Men blivit läst av fåtalet.

Romanen är, enligt mitt simpla förmenande, riktigt välskriven till skillnad från en del andra historier som baseras på verkligheten. Spekulationerna, när de finns, är på intet sätt osannolika och dialogerna helt rimliga. Boken kan inte har varit så rolig att läsa för kungen och hans ätt. (Även om vi nog lite till mans har pinsamheter i våra släkter - för egen del dyker det upp nya släktingar med jämna mellanrum, ty min farfar var en man som frustade av livsglädje, som man diplomatiskt skulle kunna uttrycka det...).

Det förvånar mig att det inte blivit mer debatt om boken. Kanske beror det på att kungahuset utgör en av stommarna i boken - det finns även kungatrogna som tycks ha denna uppfattning. Och den stora statliga apparaten i form av socialdemokrati och rättsväsende drabbas även de av bokens dokumentära skildringar av rättshaveri och manipulationer. Såväl höger som vänsteretablissemang har således allt att vinna på att boken försvinner från handeln fortast möjligt. Vilket väl ändå vore synd på en så trevlig pärla, även om man sätter den i halsen och känner en ulk av illamående emellanåt.

Frågan som lämnar läsaren är nog denna: Hur mycket har dolts av andra affärer, hur mycket döljs idag? (Vågar man skriva så utan att få igång alla konspirationsteoretiker?).

PS!
Tage Erlander skriver i sina memoarer: – ” En skandal i vilken den svenske kungen var inblandad kunde antas få ödesdigra följder, ej enbart för monarkin utan också för rikets säkerhet. Det fanns många ämbetspersoner, såväl inom som utanför hovet som hade med Haijby affären att göra som ansåg att publicitet kring den tidpunkten till varje pris måste förhindras”.