Borde väl skriva något om amerikanska valet, har jag förstått. Men det blir först imorgon. För Tom Jones släpper snart en ny platta. Om detta kan man tycka vad man vill, men nostalgiskt lyssnar jag kontinuerligt (det vill säga ungefär en gång per kvartal) på Green, green graas of home, Delilah och (av någon outgrundlig anledning) hans ganska taffliga version av Ring of fire.
Senast jag såg Tom Jones var när han var i Finspång för några år sedan. Det var en underbar sommarkväll och vi sjöng alla allsång till Delilah. Det kändes efter en stund lite perverst:
I cross the street to her house
and she opened the door.
She stood there laughing
I felt the knife in my hand
and she laughed no more.
My, my, my delilah
Why, why, why delilah.
Upplevde samma sak i Cardiff för några år sedan, det var lite genant när man upptäckte vad man stod där och sjöng arm i arm tusentalet män och kvinnor...
SvaraRaderaTorekullen
Du skrev någonstans, i samband med att du hade en blogg om Jussi Björling, att du var fast i stora röster. Tom Jones har väl en sådan.
SvaraRaderaMOna
Herregud vad bra du var i Studio Ett!!!!!! Underbart att du punktera idén om ständig tillväxt så vinnande!!!! Birger till återvunnet språkrör!!!!!!!
SvaraRaderaHåller med! Och vi får höra honom i Söderköping imorgon. Han talar på temat:
SvaraRadera"Klimathotet kan ge oss ett bättre liv!"
Nyströmska skolan, Gradängsalen klockan 18.30. Ansvarig:
Tack, Birger, för inlägget i Studio 1 idag! Den där Ekdahl har väl blandat ihop tillväxt med återväxt, eller? Det verkade som han inte hade någon klar linje, ingen logik.
SvaraRaderaBra också, att denna begåvade, stiliga och trevliga Monica Saarinen har upptäckt Birgers blogg! En gång gäst på den bloggen - alltid gäst!
N.