Enighet...

Enigheten är stor i Sveriges Riksdag, trots en del retoriska inslag som kan ge intryck av motsatsen.

Men i de strategiskt avgörande vägvalen - neutraliteten, arbetslinjen, finansiering av välfärden etc - har partierna smält samman till en grå massa.

I gårdagens regeringsförklaring sa Reinfeldt t ex inte ett ord om svensk neutralitet, istället sa han:

Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Så växer då EU, med svenskt stöd över hela linjen, samman till en militär enhet. Tanken att EU, inkl Sverige, med lojal automatik skall stå militärt eniga är definitivt ett steg mot en återgång till det kalla kriget. Neutraliteten är, genom de små tysta stegens tyranni, skrotad.

Reinfeldt uttryckte sig så här vad gäller att skatt på arbetstid skall finansiera välfärden:

Det hänger samman. Arbete och välfärd. Arbete ger skatteintäkter. Skatteintäkter behövs för att trygga välfärden. Vi har inlett arbetet med att återupprätta arbetslinjen. Nu går vi vidare.

Också om detta är man överens. Men att det är arbete som skall utgöra grunden för finansiering av välfärden är ett totalt feltänkande - en breddad skattebas så att produktionen i sig beskattas, oavsett om den sker via människors arbetstid eller inte, skulle öppna för möjligheter till mer fri tid, mer kultur och ökad livskvalitet utan att skatteintäkterna drabbas.

Och någon förståelse för Barack Obamas krav på ekologiska och sociala spelregler för handeln fanns inte...

Sverige är en stark förespråkare för frihandel, vilket innebär att varje ansträngning att föra Doharundan till ett framgångsrikt slut kan räkna med vårt stöd.

Några ideologiska motsättningar i de riktigt stora frågor finns inte längre, jag minns ett parti som tidigare gått till hårt angrepp mot allt det ovanstående...