Aktivitet i en bloggares hjärna...

Att blogga har sina fördelar. Man befinner sig på samma bänk som ledarskribenter: man kan tycka lite vad som helst, ingenting man tycker behöver hänga ihop och man slipper ta något ansvar - man kan efter något förvirrat inlägg glatt rusa vidare nästa dag med något annat.

Likheten med en berusad humla är slående: fladdrande från blomma till blomma.

Dessutom: det här med bloggar är inte mycket att hålla på med om man vill nå folk. Bloggandet är överskattat. FRA-debatten till trots.

I veckans Fokus påminner man om Nordicoms senaste internetbarometer. som visar att bara 6 procent av alla nätanvändare läser bloggar, medan 26 procent av desamma läser dagstidningar på nätet.

Fördelen med blogg är dock att de som läser den själva söker upp den, av eget intresse. Det är ju ganska hedrande för bloggaren. Det känns, i alla fall för en avdankad politiker som sett sina bästa dagar, betydligt bättre än att avhålla ett torgmöte för folk som springer förbi och undrar vad det är för idiot som står och kastar slagord på dem (har ägnar alltför mycket tid åt denna förnedrande politiska verksamhet).

Och har man suttit tjugo timmar på tåg för att prata inför tre personer i Boden, utan att någon enda journalist dykt upp, för att sedan ta sig tillbaka till hufvudstaden med tåg i tjugo timmar, då kan det ju betraktas som ganska effektivt att på detta skrivande sätt nå människor. Som kan kommentera, respondera via mejl eller till och med höra av sig för att tipsa om nya ämnen. Vilket ni gör, kära läsare!

Dessutom är det ganska roligt att skriva för den som har skrivklåda. Kanske håller det gång en åldrande hjärnas tendenser att tappa taget... Tror jag.

Fundera gärna på vilken av hjärnorna ovan som är en bloggares - den med minst flöden, eller den med mest flöden. Man kan undra ibland.

Eventuellt tillhör alla tre hjärnor bloggare. Möjligen kan något också tillhöra ledarredaktionen på SvD, men om detta vet man intet. Kan bara ana.

Nej, dags för frukost. Tack för att du läst ända hit.