lördag 5 juli 2008

För 54 år sedan....

Det var den 5 juli 1954. Ett datum för evigt inskrivet i historien. Det var stekhett och fuktigt i studion, som låg i Memphis och hette Sun. Ägare Sam Phillips, som ägnat sig åt att spela in svart musik med svarta artister. Den här kvällen dök Elvis Presley upp, tillsammans med gitarristen Scotty Moore och baisten Bill Black.

Dagen till ära bör man besöka Sun Studio - the birhtplace for rock n´roll. Klicka här! Ni hittar förstås Presleys inspelning där.

Så här var det, det är Presley själv som berättar i min roman Gud Älskar Att Färdas I En Rosa Cadillac:


Framför mig fanns två mickar. De var kopplade till varsin bandspelare. Det var så Suns speciella ekosound tillkom. De två inspelningarna lades över varandra med någon tiondels sekunds förskjutning. Något annat mixtrande tilläts inte. Allt spelades in direkt.

(-)

That’s All Right var svart blues som jag hört Arthur ”Big Boy” Crudup sjunga på en av de svarta radiostationerna. Det är en jäkligt bra låt, som gjord att vrida lite på. Jag vet inte riktigt vad som hände. Först kom Marion inrusande. Sedan Scotty och Bill. De greppade sina instrument. Sedan var vi igång.

Just där, just då, kände jag att något hände. Att detta var mitt liv. Att vi var på väg att göra något som ingen annan gjort. Som ingen annan vågat göra.

Från kontrollrummet skrek Sam: ”För i helvete, fortsätt med det ni håller på med!”

That’s all right, mama,
that’s all right for you.
That’s all right, mama, just anyway you do.

Scotty var en ganska försiktig och reserverad man, som vanligtvis fingerplockade på strängarna enligt regelverket, men nu kastade han sig in med full storm. Bill skrattade högt rakt ut i luften medan han dunkade på basen. Sam Phillips såg bara lycklig ut. Marion lyste. Det är så jag minns det.

I’m leavin’ town tomorrow,
leavin’ town för sure.
Then you won’t be bothered with me
hangin’ round your door.
But that’s all right, that’s all right!
That’s all right, mama, anyway you do!

Vi hade hittat hem. Vi hade gjort det. Vi hade skapat det som skulle bli rock’n’roll. Det som Gud älskar att höra när han färdas nedför Beale Street i en rosa Cadillac.


Remix, tja eftersom många av Preseys låtar kommer att leva länge så kommer de också att remixas:


2 kommentarer:

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.