Det finns ett vemod i den mogna sommaren, i den mogna grönskan. Det finns vemod i syrsornas spel, i doften av trädgårdens första fallfrukt, i de snart övermogna lila plommonen. I seneftermiddagens långa skuggor, i den tomma hängmattan som den försiktiga vinden smeker, i de sista rosorna och katternas loja sensommargäspningar.Ett glas vin, en stängd bok och den trötta grillen. De mörka tallkronorna mot den dova himmelen där silverpilen far fram och bara lämnar ett ensligt buller kvar.
Till och med vikens lom tycks ana uppbrott.
En fråga bara…
SvaraRaderaHur finner du lugn i ditt liv?
Var finns ron inom dig?
Hur får du tid?
Du som far runt som en skållad råtta.
Du som engagerar dig i allt.
Du som har ett inre behov av att uttrycka dig om allt.
Jag ser en djup klyfta inom dig.
Starka motsättningar.
Oförenligheter där budskapet är ett men ditt liv någonting helt annat.
Jag har aldrig litat till sådana människor.
Inte jag heller.
SvaraRaderaDina härliga andaktsstunder återkommer då och då, Birger, och det ska du ha stort tack för! Du ser verkligen den besjälade naturen, dvs "anden" i Skapelsen. Hur detta går ihop med ateismen kan väl få vara din "huvudvärk". Men jag tror att det går ihop, om man med ateism avser frånvaro av den sorts gud, som kyrkorna fastställt.
SvaraRaderaGröna tankar
Igår kom jag äntligen iväg till biblioteket. Pennskaftet - Elin Wägner ligger nu och väntar på läsning. Omslaget anger Tionde Upplagan. Från 1926. Antar att det betyder originaltext.
SvaraRaderaNu ska vi få se om allt bullrande har någon substans. Vi hörs vid sista sidan.
Robert - Södermalm.
Syrsor lär det inte vara, förmodligen vanliga gräshoppor. De spelar om dagen medan vårtbitarna kör på nätterna. Syssjorna är tyvärr en mycket sällsynt art i vårt land.
SvaraRaderaSom upplysning i allt det vackra. Men vad spelar det för roll vad man kallar de små trånande djuren.
PL
PL, jo så är det förstås, men det låter så trist att vårtbitaren spelar, eller om det nu är den ljusa tidens gräshoppa... Det förstnämna låter så trist, vårtor är et föga trevligt ord, även om jag är full av beundraran för åtskilliga grodarter med dylika, det sistnämnda alltför likt Grodan Boll...
SvaraRaderaMycket vackert och lyriskt beskrivet Birger.Ser att det bor en Poet i den "avdankade politikern" också!Vemod ja!Det är ju något annat en sentimentalitet,
SvaraRaderaoch jag tänker på Gunnar Ekelöfs
"Eufori" (som jag inte minns så där utantill,men som klockrent
beskriver just det stämningsläget och det nog är vemod en stark ingrediens där),
och gamle Nils Ferlins fina ord , "Svårmodsfröjd" som väl också beskrev liknande stämning.Men vacker är den svenska sensommaren.Den "Prålar" inte som försommaren,den tycker jag kan vara lite för mycket i bland.Men sensommaren och även tidig höst i
Norden är nog något av det vackraste på detta jordklot.
Tycker Janne M i Göteborg,just
avstigen från hängmattan pga.
ankommande åsk-skur från Skagerack.
Lev väl!
Själv finner jag tyvärr mest vemod om senvåren, maj, juni, inte riktigt säker på varför. Har alltid känt stress inför sommaren:
SvaraRaderaNu måste man verka lyckad, låtsas som om man har råd med en massa aktiviteter, låtsas som om man vill springa runt hysteriskt på olika aktiviteter. Låtsas som om man ska någonstans.
När jag var liten var det mer en stress över att låtsas att man inte skulle vara ensam.
Augusti och september gillar jag däremot.
Det är då jag har förväntingar, och slipper 30-graders-värmen som jag ändå aldrig har gillat, men jag säger inte nå't om det för mina vänner och kära älskar det varma och vill helst på solsemestrar i Grekland, etc.
Himlen kan förresten bara bli riktigt knallblå i oktober