Ryssar hotar svensk skogsindustri - och??

Svensk skog räcker inte för de svenska pappers- och massaindustriernas begär.

Trots Gudruns framfart.

Man vill fortsätta att importera billigt virke från Ryssland. Detta vill ryssarna förhindra genom att höja tullarna för export av sitt virke. Nu försöker Sverige stoppa deras planer på att själva få förädla sin råvara.

Skogarna i Ryssland är enorma. Avverkning sker överallt – allt som oftast under månljusa nätter... Avverkningen sker till stor del olagligt av tusentals små bolag och hundratals stora i den nya kriminaliserade kapitalismens anda. Att resa i Sibirien, att se ett skogsbruk som lever under marknadsanarkins rättsprinciper, är en upplevelse som skrämmer.

Skogskövlarna har sin egen maffia. Gäng kör in i skogarna, gärna nattetid och under fullmåne, och fäller grova träd. Timret forslas ner till återförsäljare som blundar. I Ryssland är det så att timmerbilar inte har tillstånd att köra mellan regionerna hur som helst. Det finns vägtullar där tillstånd måste uppvisas. Men har man inget tillstånd så går det bra ändå. En liten del av den förväntade vinsten räcker som muta. Och vill man inte dela med sig av vinsten på detta sätt kan man alltid använda hot som smörjmedel.

I en del områden kan upp till hälften av avverkningen vara illegal. Mutor, illegal avverkning och total hänsynslöshet är således snarast regel än undantag. Så ser det ut. Och även vi i Sverige utnyttjar systemet genom att blunda för krav på ursprungsmärkning. Vi köper billig råvara – så billigt och på så lösa boliner att vi egentligen begriper att det handlar om att stödja illegal avverkning och korruption. Köp- och säljkedjorna är nästan omöjliga att följa. Bolag, med fina varumärket, köper av dotterbolag som köpt av leverantörer som i sin tur köpt någonstans, på något sätt, av någon.

Svenska skogbolag köper nästan 3 miljoner kubikmeter virke per år från Ryssland. Sett ur ryskt perspektiv är det inte så mycket, de stora mängderna säljs till Kina och Japan. Men skulle våra importörer ställa krav på ursprungsmärkning, istället för att spela med i det skitiga spel som pågår, skulle mycket vara vunnet.

Kommunismens fall och intåget av kapitalismen har således på intet sätt minskat skövlingarna och kortsiktigheten. Tvärtom. I ett land som brottas med såväl kapitalismens avarter som arvet från kommunisttiden är skog och naturvård förlorare. När rättsystem i stort sett saknas är skämtet fullbordat.

För några år sedan skrev jag i en krönika:

"Väl hemkommen från Sibiriens skogar kan man dra en suck av lättnad när man vandrar i våra svenska gammelskogar och känner miljöengagemanget från de stora skogsbolagen i vårt land som vill spela med öppna kort och ärligt uppsåt. Men då låter man sig luras… Vi har nämligen dåligt grepp om vilka skogar det är skogsbolagen skyddar. För det vill man inte berätta för oss. Man vill inte ens berätta det för Skogsstyrelsen, d.v.s. den statliga myndighet som har att kontrollera hur skogarna sköts. Istället säger man: ”Lita på oss”. Men det finns ingen anledning att göra. Ty skyddet kan marknadsanpassas så att man ena året skyddar skog X för att nästa år hugga ner skog X och påstå att man istället skyddar skog Y, som man inte avser att hugga ner förrän om fem år. Dessutom är det ingen kontrollinstans som har koll på om de skogar som bolagen påstår sig skydda ens har något skyddsvärde. Tala om skämt!"

Till syvende och sist är det dig och mig man blåser. Medan politiker och kontrollorgan tassar fram i filttofflor, mer måna om att vara vän med alla än att ställa krav. För nu är inte tid för miljöfrågor. Nu är tid för exploatering.