Recension: Släkten Jerneploogs framgång

August Stridberg var man och skrev om män.

Selma Lagerlöf var kvinna och skrev om män.

Elin Wägner var kvinna och lät kvinnor vara huvudrollsinnehavare i sina böcker.

Därmed gjorde hon sig omöjlig i litteraturhistorians lista över de stora svenska författarna. Dags att ändra på.

En av de böcker som bär Elin Wägners författarskap heter Släkten Jerneploogs framgång (1916). Hon hade i tidigare böcker låtit kvinnors rättigheter vara temat, nu kompletterar hon detta med sin pacifistiska övertygelse. Tjugo år senare skulle hon fullborda den ideologiska väven med att väva in miljöfrågorna och formulera ekofeminismen värderingar.

I Släkten Jerneploogs framgång är scenen en småstad. Tiden är mobiliseringens. Den politiska striden står mellan konservativa och liberaler. Men också mellan militarism och pacifism. Skyttegropar grävs i Europa, i tidningarna kan man ta del av nyheterna, som "känns bättre om de är en dag gamla".

Ingar Gunnarson är en driftig medelålders kvinna, som efter några år i Amerika återkommit till Sverige med sin son. Hon startar en specerihandel där hon säljer delikatesser till den burna överklassen. Drömmen är att starta ett kooperativ där de fattiga får möjlighet att handla mat i tider av mobilisering och matbrist. Ingar är också pacifist, tar ställning mot mobilisering, får uppleva hur hennes son förförs till att skjuta upp studierna för att ta på sig uniform.

Överklassen reagerar surt på Ingars "förräderi" mot fosterlandet och hennes kamp för kooperativet. Överklassen leds av den konservativa och antidemokratiska landshövdingskan Jerneploog.

Läs hela recensionen här!