KGB har rätt - till drygt hälften...

KGB gick i kvällens Rakt På Sak till verbalt angrepp på alla oss som tyckte att debatten (Agenda i söndags) mellan Sahlin och Reinfeldt var tråkig. Det gjorde han rätt i.

Han menade att debatten var mer av samtal än sluggning, och att väljare och tyckare borde vara tacksamma för det. Istället för att gnälla.

Själv somnade jag under debatten, vilket jag skrivit om. Men inte för att de två partiledarna var lågmälda och mer samtalande än vad som är brukligt. Utan för att debatten var tråkig. En lågmäld, samtalande diskussion är alls inte detsamma som något tråkigt.

Det jag reagerade på var att (den kvart jag såg) kändes som samma sak som jag hört tio gånger förut av politiker som saknar visioner om ett samhälle som bryter mot den norm som leder till allt djupare konsumism, vulgärkonsumtion och avsaknad av högre värden än de som kan mätas i pengar.

En debatt som inte ens i en mellanvalsperiod rymmer tankar om hur vi använder vår utmätta tid känns ganska meningslös. Skall vi leva våra liv i egenskap som ekonomiska varelser eller skall vi utveckla ett samhälle där vi som sociala, biologiska och kulturella varelser kan växa?

Den politiska debatten måste fördjupas. Den bör handla om våra liv. Så länge den inte gör det avser jag att med gott samvete somna. Särskilt när vi nu faktiskt fått två partiledare, för de två största partierna, som visat att de kan föra en samtalande debatt: då, och just då, kan man rimligen kräva att de skall gå utanför de gamla invanda, trånga, slagdängorna om än i avmätt form. Det goda samtalet kan föras så att man känner att parterna brinner för något, känner lust och har en dröm som kan spränga vardagens bojor. Vilket man inte kan säga om Sahlin och Reinfeldt. De verkar trötta redan innan de börjat.

Hur som helst: KGB har rätt när han kritiserar tyckare som klagar på att de två inte beter sig som käbblande politiker. Dessutom slår han Adaktusson som försöker samla tittare till reklaminslagen med hästlängder.