Pavarotti är död. Lyssnade en del på honom. Men så fick jag höra Jussi Björling sjunga samma slagdängor från operans värld. Och insåg hur enormt stor Björling var. Att höra honom sjunga Nessun Dorma från 1944 är överväldigande. Eller Che gelida manina ur Puccinis Bohème.
Dessutom var Björling en spännande person, arbetargrabben som blev ingift i överklassen och som aldrig fann sig tillrätta.
torsdag 6 september 2007
2 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blir det någon bok om Jussi??
SvaraRaderaTror det.
SvaraRadera