Så har då Tysklands f.d. utrikesminister Joschka Fischer fått utrymme på DN:s ledarsida. Inte därför att han är grön, utan därför att han inte är grön. Hans färg falnade i takt med att han fick makt i Die Grünen.Med det bedrägliga epitetet "realo" gjorde han succé. Uppskattad av dem som avskytt grön politik. Och uppburen av gröna partikamrater som plötsligt kände sig legitimerade av Fischers framgångar - eller som såg honom som förutsättning för ett växande parti, visserligen utan hållning, men ändå.
För några år sedan kom hans bok, Die Rückkehr der Geschichte - Die Welt nach dem 11. September und die Erneuerung des Westens, ut. En generande läsning. Per Gahrton hävdade vid något tillfälle att den lika gärna kunnat vara skriven av Henry Kissinger. Det är väl att ta i, men inte så förfärligt mycket. Den "gröne" gurun Fischer pläderade för Västs världsdominans - och med detta menades USA och EU. Ingenting fanns kvar av de värderingar som miljö- freds- och alternativrörelsen en gång stod för.
Förmodligen har Fischers utveckling, och anpassning till rådande system och värderingar, starkt bidragit till att gröna partier i Europa idag känns aningen avslagna, för att inte säga harmlösa. Jag tror inte att detta hade varit möjligt om Petra Kelly hade fått leva. (Hon mördades för 15 år sedan). De gröna i Europa hade behövt henne som motvikt till Fischer och som ideologisk kompass. Det gäller för övrigt även De gröna i vårt land.
Det Fischer, i DN-artikeln, hävdar är bland annat följande:
- Ett starkt och enat (även militärt, lär han mena) Europa (läs: EU) skulle medföra att Ryssland inte rustar upp, medan ett "svagt" Europa hetsar ryssarna till upprustning. Fischer tycks plötsligt tro på omvänd kapprustning...
- Att ryssarna avser bygga upp ett missilförsvar uppfattas som ett hot - medan däremot USA:s framflyttade militära positioner, och därmed provokationer, i EU inte nämns med ett ord.
- Att Ryssland bör skaffa sig ett tvåpartisystem.
Petra Kelly, kom tillbaka!
Fischer lyckades bli Tysklands mest respekterade politiker under sin tid som utrikesminister genom att växa ifrån de grönas drömvärld som var en rest av sextiotalets flumkultur. Jag trodde att Birger var en realos bakom sitt lagom ansade revolutionärsskägg.
SvaraRaderaförsta punkten har du inget belägg för, utan du utvecklar kommentaren till något han inte säger. Vad han säger är att om eu samt usa inte talar
SvaraRaderaså kommer folk att lyssna på andra dvs ryssland, alltså en återgång till en svunnen tid då man var tvingad att lyssna på sovjet också.
ingen stark eller uppenbar koppling till vapenskrammel.
punkt två har sin botten i att att usa bygger missilförsvar av en anledning(som man kan diskutera) ryssland bygger upp ett missilforsvar för att???)
punkt 3 håller jag troligen med om...din kommentar säger inte så mycket men jag antar att du menar att man inte kan beställa en sådan sak som ett tvåpartisystem(man kan argumentera att det kan man visst) moraliskt så skall det vara upp till folket att bestämma sig för vem eller vilka man stöttar.
Dan
Dan! 1. Jag tolkar Joschkas artikel utifrån vad han tidigare skrivit, bland annat i den bok jag hänvisar till. 2. Provokation har en tendens till att den som provoceras reagerar med knäskålarna. Frågan är om inte såväl USA som Ryssland använder knäskålarna i detta fall, vilket en grön politiker borde analysera lite bättre än Joschkas ensidigt gjort. 3. Nja, jag menar snarare att en grön politiker rimligen inte kan förorda tvåpartisystem av demokratiska skäl .
SvaraRadera"punkt två har sin botten i att att usa bygger missilförsvar av en anledning(som man kan diskutera) ryssland bygger upp ett missilforsvar för att???)"
SvaraRaderaAv vilken anledning är det? Iran? De har inte missiler som når Europa.
Eller har det att göra med "full spectrum dominance"? Slå upp det.
Då vet du varför ryssarna reagerar.