Bygger om garaget till ett galleri. Ska vara klart till nästa helg. Då är det konstrunda i bygden och Lena ställer ut, kanske blir nå´t av mig också. Vem vet. Livet är fullt med överraskningar.Galleriet får kanske namnet Maja Gräddnos - här satt nämligen Gösta Knutsson och skrev Pelle Svanslös. Greta Garbo har också varit här, har serverat på en fest som den då ägande rådmannen hade. Och Göring lär ha besökt någon här en gång, men lär inte ha kommit tillbaka...
Det är märkligt att bo i en kåk med historia. Hörde i byn att någon kallade den "Lilla Harpsund", man har vid något tillfälle sett Göran Persson i närheten och tror väl att han varit här och hälsat på. Så är det inte. Vi hade inget umgänge ens under vårt politiska samarbete.
Paus i bygget av galleri. Går in på nätet, kollar nyheter, surfar runt, kollar kloka bloggar.
Blir uppmärksammad på att Damernas Värld har uppfattat att det finns något som kallas feminism. Så tidningen försöker sig på lite problematisering av det här med genus och skriver:
"Se upp för tips som att anlägga det lilla medelhavsmysiga kryddlandet så nära köket som möjligt. Köksnärheten pekar nämligen ut var kryddodlerskan förväntas tillbringa resten av tiden, den hon inte pysslar i trädgården."
Suck! Feministiskt att knalla till andra sidan tomten och klippa några strån gräslök eller dillknippen? Vad säger Gudrun om det? Finns det någon finess i detta som jag inte begriper? Förlöjligar man inte feminismen genom dylika påståenden - så att var och en som anlägger kryddträdgården 50 meter från köket kan kalla sig feminist.
Kampen för uttunning av begreppet till det harmlösas gräns pågår. Snart kan Bert Karlsson och Bertil Gärtner också kalla sig feminister...
Nej, jag håller inte koll på vad Damernas Värld skriver, men såg ovanstående på Karin Långström Vinges blogg, en av de präster som stött min uppfattning när det gäller kritiken av Narniaförfattaren C.S. Lewis syn på dödande, vikten av dödsstraff och att kristna minsann skall få döda med glädje och hänryckning om det sker i kristen tjänst, så att säga...
Tillbaka till såg och hammare, ska fixa till några fönster. Men innan det vill jag påpeka att vårt kryddland ligger fem meter från köket.
Hallå, Birger! Nästan varje dag blir jag glad över din blogg och nästan varje dag pratar vi om vad du skrivit vid förmiddagsfikat. Så roligt att du bjussat lite på dig själv idag också, och inte bara på dina braiga åsikter!
SvaraRaderaMona i Växjö
Schlaug och Bildt är bloggvärldens stora i den svenska ankdammens samhällspolitiska debatt.
SvaraRaderaVad gör det mig till? Jag som har mina kryddor i köksfönstret?
SvaraRaderaEn kvinna som står vid spisen och föder barn och inte duger till så mycket annat?
Nej, jag förstår inte den där finessen heller...
Hejja Mona i Växjö som anser att skryta om sitt eget flojdiga hus är "att bjussa på sig själv". ;-)
SvaraRaderaSjälv har jag inget anrikt hus, och någon kryddgård har jag inte heller, men Lasse Lönndahl promenerade minsann förbi en dag med sitt lilla stavgångsgäng. Stick that in your gallery and smoke it.
Att förvänta sig att Damernas Värld skulle leverera något som ens kunde likna feminism är väl ändå att hoppas på lite väl mycket.
Tack för en läsvärd blogg, för övrigt.
Henrik! Ett hus med historia är inte riktigt detsamma som ett flådigt hus, i den bemärkelse jag tror att du lägger i det... Köpte det faktiskt för 200.000 kronor mindre än vad min dåvarande sekreterare köpte en liten etta med kokvrå i Stockholm för... (Vilket bevisar vikten av att inte sälja ut varenda hyreslägenhet!)Ska tänka på det där med Lasse Lönndahl...:-)
SvaraRaderaMonica! Kryddor i köksfönstret? Det är ett krypande för patriarkatet...Akta dig så inte Gudrun ser dig...:-)
Jag ska plantera ut dem i trädgården, det är ju ändå Medelhavstemperatur ute, så rosmarinen kommer att trivas. Men det där med 50 meter klarar jag inte, trädgården är inte mer än 12X12 meter... Vi har inte mycket insyn, så Gudrun kommer inte att se det...
SvaraRadera