måndag 23 september 2013

Bohman

Det har kommit ut en ny bok om moderaternas f.d. partiledare Gösta Bohman. Det är den f.d. vice partiledaren Lars Tobisson som skriver. Tobisson var den förste jag råkade på i riksdagen när jag var inbjuden av riksdagsförvaltningen våren 1988 för att få information om vad som skulle hända om MP, som första nya parti på 70 år, kom in i riksdagen till hösten. Vaktmästaren visade mig till hissarna.

När hissdörren öppnades stod Tobisson där som en stel staty. Han stod alldeles stilla. Tittade lätt föraktfull på mig. Vem har släppt in den där? Sa inte ett ord till svar när jag sa hej. Efter några sekunder, som kändes som minuter, stegade han ut.

Nu har Tobisson således skrivit en bok om Gösta Bohman. Det har inte jag gjort. Om jag gjort det skulle boken nog inledas med att jag i riksdagsbastun hörde moderat skvaller om att han hade ett sjuhelvetes humör, var charmerande mot kvinnor han uppskattade och drog sexistiska skämt när de inte var närvarande. Ibland även när de var närvarande.

Vi hade kommit ihop oss som hastigast redan under folkomröstningen om kärnkraft. På ett torgmöte hade jag - ung och tämligen långhårig, iförd jeans, skägg och grön Fjällrävenjacka - ställt en provocerande fråga. Gösta Bohman hade nämligen 1979 i radion deklarerat att kärnkraft inte var farligare än att cykla och, påstods det, att allt avfall från svensk kärnkraft skulle kunna rymmas i hans utedass på Sundskär.

Sundskär var ön utanför Norrtälje där han och hans fru Gunnel hade sin sommarstuga. Jag hade varit där. Försiktigt smugit i land, hört måsars skränande och klämt fast ett antikärnkraftmärke på dassdörren.

Gösta Bohman skrev månatliga krönikor i Svenska Dagbladet. Inför valet 1988, när Miljöpartiet alltså var på väg att komma in i riksdagen, skrev han riktigt elakt om partiets symbol, maskrosen.Ett ogräs som förfulade rabatterna. Detta ledde till att jag skrev ett minst lika elakt svar om den ständigt skränande fiskmåsen som vegeterade på soptipparna. Fiskmåsen var moderaternas symbol. Vi var väl, om nu sanningen skall fram, ganska låga båda två.

Gösta Bohman var den som öppnade upp för nyliberala strömningar i Sverige. En ung och lovande Anders Wijkman blev nästan utkastad när han bad att få tala med Gösta om miljö och tillväxt. ”Han bad mig fundera på om jag verkligen var i rätt parti”, har Anders berättat för mig. Den dåvarande vice partiordföranden Staffan Burenstam Linder var för övrigt djupt kritisk till tanken på evig ekonomisk tillväxt och skrev en bok om ämnet som knappast hans chef lär ha uppskattat.


När Gösta Bohman var ekonomiminister i Fälldins första regering var Per Ahlmark (FP) utrikesminister. Ahlmark, som alltid varit engagerad för Israels sak, skriver i sina memoarer om ett tillfälle då Bohman gick förbi honom och ”prövade det där elaka smilet som låtsades vara ett leende men liknade ett bett, och utbrast hånfullt: Håller du på med dina judar nu igen!”.

Thorbjörn Fälldin då? Jo, han berättar hur Gösta kunde brusa upp och klänga i gardinerna. Och ansåg att allt till vänster om moderaterna var socialistiskt besmittat.

Hade Gösta Bohman levt idag hade han varit 102 år. Jag tillhörde inte hans fans. Tyckte han var otrevlig, arrogant och en av de där riktiga svinpälsarna som förtalade och ironiserade över det nya partiet. Men så läste jag en bok som fått namnet Sagan om Gunnel. Det är en vacker bok, där människan Gösta Bohman skriver kärleksfullt och ömsint om sin hustru som tynade bort i alzheimer. Allt som varit självklart och enkelt med deras liv blir obegripligt och svårt när livskamraten vandrar in i ett skuggland.

Sundskär dränks i ett hav av sorg, tycks det. Och en annan än den arrogante politikern träder fram. Huruvida dasset på Sundskär finns kvar vet jag inte. Antikärnkraftsmärket är i alla fall garanterat inte kvar.

PS!
Tove Lifvendahl ägnade en ledare åt Bohman häromdagen. Hon tycks föredra Bohman framför Reinfeldt tycks det mig. Tommy Möller har skrivit om boken i Svensk Tidskrift.

PS2!
Här berättar Anders Wijkman om Gösta Bomans antipatier:
http://www.ur.se/Produkter/163601-En-bok-en-forfattare-Anders-Wijkman#start=333&stop=488

10 kommentarer:

  1. När man läser om Bohman blir det oerhört och smärtsamt tydligt att han var en politiker och partiledare av en annan epok. Populärare land ledarskribenter kan man förmoda, eftersom dagens s och m-ledare ser till att de inte går att attackera för någonting, eftersom de föredrar att inte vara kontroversiella i sin politik.

    Se följande passage av Bohman, som citeras av Tove Lifvendahl:

    "Politiken måste syfta till att vidga den enskilde medborgarens oberoende, möjlighet till eget ansvarstagande och till inflytande över sin och sina närmastes situation och miljö"

    Detta skulle lika gärna vara ett citat av vår tids störste politiker, Reagan. I USA blev det här uppvaknandet, en ny morgon i Amerika som Reagan kallade sin nystart. Så dominerande blev Reagans ideologi, att de följande fyra presidenterna bara har cementerat och fullföljt Reagans verk. I Sverige blev det tvärtom, det f d konservativa partiet blev ett lättviktigt socialdemokratiskt parti, som numera helt saknar framtidsvisioner.

    SvaraRadera
  2. Kingedward24: du kanske har missat att i t ex Kentucky lever 26 procent av barnen i fattigdom, 32 procent av fjärdeklassarna kan knappt läsa, 43 procent av alla barn på landsbygfden i delstaten är överviktiga eller feta. 60 procent av alla barn mellan fem och tio år i USA visar upp minste en av flera riskfaktorer för hjärtsjukdom. USA är inte New York, eller några få välmående delstater. USA är delvis en misär som förstärkts efter Reagans tillträde.

    SvaraRadera
  3. "Och av den ideologiska reflektionen syns inte mycket till" skriver Tove Lifvendal.

    När bidragssystemet alltmer utformades för de välbeställda, under sossarnas styre,
    föll det sig naturligt att sluta reflektera och istället bli väl omhändertagen.
    De verkligt behövande sveks även av sossarna, genom deras högerskruv.
    Länge innan maktskiftet var de väl beställda också de största bidragstagarna.
    Sossarna skapade därigenom de nya moderaterna.
    Politiken blev därefter så slätstruken och tråkig att ingen vill komma inom höravstånd
    till en s.k.politisk debattör.
    BB

    SvaraRadera
  4. 11:33
    Nej, det har jag inte missat.
    Men Reagan är den ende president på många årtionden som i djupet har förändrat USA, och därmed världen. Därför är han otvivelaktigt den störste presidenten. Sedan kan vi ha olika åsikter om förändringarna var bra eller inte. Personligen tror jag att om USA hade fortsatt på 70-talsvägen, skulle hela landet varit på Kentuckys nivå idag, och inflytandet i världen på nivå med Japan. Om Reagan hade varit svensk hade han kanske varit konservativ socialdemokrat, vad vet jag, men det han gjorde var att lägga en politik som var i samklang med folket och landets traditioner. Dessutom knäcktes den militära huvudmotståndaren och USA blev den obestridliga ekonomiska och militära supermakten. Inte illa jobbat.

    SvaraRadera
  5. Kingedward.
    Det hade varit bättre om Reagan ägnat sig åt att sätta potatis istället för att framstå som världens supermakt.

    /MagnumBonum

    SvaraRadera
  6. Oavsett vad man tycker om Reagan och Bohman kan man ändå sluta sig till att det rörde sig om två herrar som ville någonting. De presenterade ett alternativ till den då förda politiken. Den ena fick till slut mandat att genomföra sin politik, den andre kom aldrig så långt.
    Moderaterna kom till slut till makten efter en ekonomisk härdsmälta 1991, men efter det har de fått regera först efter att ha lovat väljarna att skrota sin politik och sina hjärtefrågor med den, och tvätta ur allt som var konservativt. Så i vilken grad blev det egentligen ett alternativ för väljarna?

    SvaraRadera
  7. Flera gånger har jag hört Tove Lifvendahl framhålla USA som favoritland. Förutom en stor andel fattiga, med eller utan arbete, tycker jag medelklassen där verkar livrädd. Många som jag träffat är rädda för att förlora arbetet, för att deras sjukförsäkring ska bli uppsagd, för att deras hus ska sjunka i värde och för att de inte kan spara varken till sina barns utbildning eller sin egen ålderdom.

    King Edward och Magnum Bonum – Har ni provat Matilda?

    SvaraRadera
  8. "Politiken måste syfta till att vidga den enskilde medborgarens oberoende, möjlighet till eget ansvarstagande och till inflytande över sin och sina närmastes situation och miljö"

    Jättebra sagt! Var det Gösta Bohman som sa det? I så fall var han en bra karl. Det är ju raka motsatsen till de omhändertagande sossarna! Sossarna gör människor oansvariga och lealösa.

    SvaraRadera
  9. Helt obegripligt att Fälldin släppte in moderaterna och denne Bohman i regeringen på 70-talet.

    Vid den tiden var moderaterna ett blått VPK = ett högst suspekt parti som möjligen kunde fungera som parlamentariskt stöd till regeringar de inte satt i.

    (M) stödde Sydafrika, Franco, Vietnamkriget och Pinochet; det var tillsammans med (S) drivande i att avfolka landsbygden för att få billig arbetskraft till 60-talets industrier; motarbetade varje förslag till sänkt arbetstid och löntagarförbättringar; och motarbetade dessutom småföretagare under hela efterkrigstiden, eftersom de utgjorde konkurrenshot mot större företag.

    De hade också intima kontakter med USA och det republikanska partiet, och omfattningen av dessa kontakter har vi nog inte fått hela sanningen om än. Här är en början till förståelse:
    http://www.svt.se/bildt--excellensen/carl-bildts-relation-till-usa-har-ar-dokumenten

    VPK:s kontakter gick österut fram till 1967, men M:s gick alltså västerut, och de kontakterna är nog inte avslutade ännu.

    Med detta bisarra parti satte sig folkrörelsemänniskan, småföretagaren, demokraten, kärnkraftsmotståndaren och välfärdsvännen Fälldin i en regering.

    Detta misstag öppnade upp för nyliberalism i Sverige, eftersom (M) fick en plattform att föra ut sina irrläror, och konsekvenserna tvingas vi leva med än idag.
    Inom sjukvården, skolan, miljöpolitiken, gruvpolitiken, räntepolitiken, pensionerna, infrastrukturpolitiken och energipolitiken är nyliberalismen påtaglig. Till och med rättsväsendet är påverkat av nyliberalismens strävan efter "transaktioner" och att leka affär.

    Det dröjde ända till midsommar 2013 innan lärarna, läkarna och poliserna vågade säga ifrån:
    http://www.dn.se/debatt/vara-yrken-har-kidnappats-av-ekonomernas-modeller/

    Det nyliberala kaoset och lidandet präglar vårt land på ett sätt som inte har motsvarigheter i något annat nordeuropeiskt land.

    Bohman var på detta sätt en katastrof, och man kan bara hoppas att (M) snart är tillbaka på de 10% de hade innan 70-talet.

    Sakta sipprar medvetenheten in om att nyliberalismen är en människofientlig, planetfientlig, dogmatisk, agitatorisk och farlig ideologi, klädd i det ofarliga ordet "frihet" (vilket avser frihet för kapital, inte för människor).

    Lika sakta sipprar medvetenheten in om hur skadliga moderaterna varit för vårt land. Men det sipprar och det sipprar.

    SvaraRadera
  10. Föredrar också Bohman framför Reinfeldt. Lätt. Men var lite för ung för att rösta på honom. (Kul att jag har något gemensamt med Lifvendahl trots allt.)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.