fredag 5 februari 2010

Lycka kan vara att inte vara centerpartist

I förrgår fastnade jag med bilen i snön, på väg till tågstationen. Bilen körde liksom upp på snön och låg på den utan att hjulen kom åt marken. Intressant. Och där stod jag i blåsten, skottade snö, frös som en hund och var hur lycklig som helst!

Tänkte på hur fantastiskt det är att vara 61 bast och inte ha ont i kroppen, inte behöva riskera en missil i skallen eller ett tomt kylskåp därhemma och hur fantastiskt det är med hård blåst och kall snö och vetskapen att SJ med all säkerhet är så försenade så jag ändå hinner fram till stationen.


Och idag återkommer samma lyckkänsla. Jag är inte centerpartist under Maud Olofssons tak. Att slippa delta på Centerns kommundagar, utan idag få tillbringa några morgontimmar med att skotta bort snön från taken ÄR lycka. Och att med tillförsikt hoppas att tåget är lite försenat idag också. Annars går det nog illa. Heja SJ!


Maud Olofsson har med fast hand fört Centern in i det borgerliga blocket, skriver Göran Eriksson idag. Det är förvisso sant, men den som lade de första betongblocken att vandra till höger på var faktiskt Lennart Daléus. Han hade en sorts inneboende - djupt förståelig - misstro mot socialdemokraterna och tyngdes inte av Olof Johanssons äkta känsla för låginkomsttagares situation. Under Johanssons tid - jag satt i riksdagen då - var det tre partier som hade någon vision om att minska klyftorna i samhället: MP, V och C. Sedan kom Lennart. Och därefter fullbordade Olofsson Centerns vandring till positionen som det parti som ligger mest till höger i svensk politik. Aftonbladet undrar hur länge Olofsson kommer att bita sig kvar - det lär nog dröja, som ofta inom Centern biter sig partiledarna kvar några år för länge, så att de mer eller mindre måste kastas ut.

I DN påpekas, helt riktigt, att det var Torbjörn Fälldin som tog Centern bort från den extrema intressepolitiken. Innan Fälldin blev partiledare var Centern ett "tämligen krasst intresseparti för bönder och bensinmacksföreståndare". Man konstaterar också att Stureplanscentern inte blivit någon succé. Jag vågar hävda att Stureplanscentern som begrepp skadat Centern mer än något annat. Den idogt twittrande Fredrick Federley, som tycks tillhöra den skara som anser det vara av vikt att meddela världen när man petar sig i naveln, borde nog besöka fler lantkök i det som möjligen ännu är en del av Centerns själ.


Men inget av detta elände kan ta bort glädjen av att stå och skotta fram en bil i ljuvligt pinande, friska vindar.

18 kommentarer:

  1. Ytterligare en verbal smaragd från textskaparen i Vingåker. Thanks!
    Broder Tuck

    SvaraRadera
  2. Har du bil!!!
    Har ekosystemen råd med din livsstil, Birger??? :-))

    SvaraRadera
  3. För det första gäller det att finna just det som Birger skriver om: ro att se det positiva i sådant som de flesta upplever med irritation. Jag kan förstå lyckokänslan i att känna vinden pina medan man skottar snö. För det andra har Centern vandrat alltför fort från en själ som kan beskrivas som just lantkök till bilden av Stureplansmänniskor. Den vidden är stötande, för båda parter vill ta avstånd från den andra. Därmed är Centerpartiet mer illa ute än såväl Mp med deras tidigare kamp mellan fundisar och realos (som man i Sverige lyckades balansera på ett ganska effektivt sätt) och S med deras rosorna krig där ändå alla parter hade rötter någonstans i socialdemokratin men utan att komma till samma ståndpunkt. Centersn dilemma är att de gamla centerpartisterna inte ens kan föreställa sig hur Stureplansmänniskor lever eftersom det är en helt annat värld.

    SvaraRadera
  4. Centerpartiet = "....det parti som ligger mest till höger i svensk politik."

    Till höger, med andra ord, om SD?

    Kanske det!

    SvaraRadera
  5. Centerpartiets strategi under de senaste åren måste vara något av det konstigaste som skådats i svensk politik.
    Just när miljöfrågan, energifrågan och matfrågan blir som allra hetast - ja då överger man dessa kärnfrågor, och profilerar sig som nåt slags märkligt nyliberalt alternativ. I en tid när nyliberalismen är stendöd. Eh, va?

    Fattar inte vad de pysslar med. Varför ställer inte deras medlemmar krav på förändring?

    SvaraRadera
  6. Det är väl till höger om de nuvarande riksdagspartierna som avses, tror inte 11:30 det?

    Förut sas att KD stod till höger om M.

    Men angående MP så är det svårt att bli klok på det partiet. Ena stunden hörs bara goda ord från deras företrädare, men i nästa stund kommer det där otäcka sossefjäsket. Hur ser MP:s själ ut egentligen?

    Eller är så enkelt, att hela ledningen tycker som Birger och många av oss andra, men bara mellan skål och vägg. Temporärt måste ledarna hålla masken så, att Sahlin vågar ge dem regeringsposter. Eller?

    SvaraRadera
  7. "Höger" eller "vänster" är fullständigt egalt för en sann miljöpartist. Miljöpartiet kör "rakt fram", åtminstone hette det så på 80-talet. Miljöpartiet rör sig i stället på en annan politisk skala, nämligen Grön--Grå. Motsatsen till grönt är betongpolitik och en sådan politik bedrivs av alla övriga politiska partier i Sverige, inklusive centern. Så att miljöpartiet nu gått samman med de tidigare fienderna (s) och (v) är obegripligt, fullständigt obegripligt. Som sann miljöpartist och grön kommer jag därför inte att rösta på miljöpartiet i kommande val, varken på riks-, region- eller kommunnivån.

    SvaraRadera
  8. Anonym 12.15: Det handlar inte om regeringsposter utan om vad som är realistiskt att kunna genomföra i dagens samhälle. Tror inte att ledningen i MP idag står alltför långt ifrån Birger, däremot hur man kommer dit.

    Små steg (vilket involverar regeringsposter, hur får man annars makt att få igenom förslag?) eller stora övergripande förändringar redan imorgon men allra helst igår.

    Att börja snacka om själ är bara ett sätt att försöka yra bort en från den riktiga diskussionen, den diskussionen som faktiskt betyder något i det här fallet. Nämnligen hur man lämpligast/bäst inför förändringar, inte göra något tills man har 51% av rösterna och då genomföra allt på en gång eller göra lite förändringar hela tiden med de mandat man har idag.

    AA

    SvaraRadera
  9. Anonym 10:17 - Jo, visst är det för jäkligt, när det finns häst.

    Morgan: Bra analys!

    Fred: Vet inte om det är så enkelt som att säga att främlingsfientlighet med självklarhet är höger i traditionell mening. Om man ser det till ekonomisk politik, arbetsrätt, fördelning så är ju det totalt marknadsinriktade C till höger om SD.

    Opinionsforskarna i Göteborg gjorde för ett antal år sedan en undersökning där man kompletterade vänster-höger med en annan skala: kosmopolitisk-xenofobisk och kom fram till att MP, V och (tror jag) KD låg stadigt på den kosmopolitiska änden, medan S och M låg mer åt det håll där xenofobi härskade.

    Anonym 12:15 - Så bra kan man nog inte hålla masken, däremot kan man komma att överraskas av den reaktion som tydligen finns i detta parti: flera kritiker av utslätningen tycks kunna toppa ett antal riksdagslistor, till och en som på kongressen presenterat sig som "schlaugian"...:-). Skulle de rödgröna förlora skulle förmodligen deras inställning stärkas i partiets ledning, skulle de rödgröna vinna kommer de att tvingas knipa av det som kallas "partilojalitet" eller med annat ord: partipiska. Och en sådan kan svida duktigt.

    SvaraRadera
  10. AA - Jo det är sant att man måste kompromissa när man väl sitter i ett samarbete. Helt klart. Men politik är två saker: dels utföra det demokratiska hantverket, som medför kompromisser, dels att driva opinionsbildning för sina värderingar och åsikter för att på det sättet stärka sin position som idébärare.

    MP stärker sig som organisation, genom att få bra opinionssiffror och säkert också bra valresultat. Man tar marknadsandelar. Bra för företag eller organisationer som är till för sin egen skull. Men för en organisation som har som syfte - inte att administrera makt utan att förändra de beslut som makten fattar - är det inte bra. Därför att man helt enkelt inte förändrar det man bildades för att förändra - utan tvärtom legitimerar det man inte ville skulle hända.

    SvaraRadera
  11. Birger, snälla säg vem som presenterat sig som "Schlaugian". Jag har till 97 % beslutat mig för att i protest mot MP-utslätningen rösta V i stället för MP i detta val och frångå alla mina principer och mitt gröna hjärta. Men jag vill gärna veta vilka entusiaster som fortfarande finns kvar att välja på.

    SvaraRadera
  12. Usch, så svårt detta är att förstå.

    Å ena sidan är MP så utslätat, att en del gröna, typ schlaugianerna, hellre röstar på V.

    Å andra sidan är partiet en garant för att vi ska få ha alternativ läkekonst i detta land. MP-politikern Gunvor G Ericson, exempelvis, är ju jätteduktig på den sektorn. Det vore väldigt synd, om hon ramlade ur riksdagen.

    Vem i Vänsterpartiet skulle kunna axla hennes mantel? Hur det ser ut i Globalpartiet härvidlag, vet ingen ännu.

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  13. Birger: "...S och M låg mer åt det håll där xenofobi härskade."

    S är nog i denna sak (som i många andra) kluvet; många i partiet är sanna antirasister. Vad gäller M, är nästan det enda positivt jag har att säga om Reinfeldt att han har uttalat sig tydligt mot rasism.

    SvaraRadera
  14. Jesper Jäderkvistfre feb. 05, 07:34:00 em

    Skotta på Birger!
    Jävligt och härligt på en och samma gång.

    Jag har kommit till insikt om att jag mår som bäst och uppskattar livet till fullo när det är kämpigt, i en påtaglig fysisk bemärkelse. Kort sagt när det inte är så lätt.

    Kan det vara så att vi är lite för bortskämda och bekväma (samt lata utom när det gäller Jobb) av oss i den här rika delen av världen?

    SvaraRadera
  15. Arne Næss, tänkte jag, var en trevlig filur,
    och Miljöparti't blev det för mig.
    Men när jag väl gick med så rann färgen därur,
    och mitt sällskap blev blott Timotei.


    (Fast riktigt så illa är det inte. Vi finns!)

    SvaraRadera
  16. Alla tvekar att dra konsekvenserna av sina insikter.
    Jorden är galen.

    SvaraRadera
  17. Åtskilligt skriver vi om besvikelse över partier som inte håller på sina ideal. Det är inte så konstigt, eftersom samtliga partier har glidit bort från sina ursprungliga mål. Inte minst socialdemokraterna (SAP eller bara S).

    I begynnelsen på 1800-talet hade SAP socialismen som mål. Alla produktionsmedel av större vikt skulle överföras i folkets ägo. Ingen skulle längre behöva jobba för andra. Inga kapitalister skulle skörda frukterna av ens arbete.

    När SAP äntligen kom till makten, var det inte längre tal om någon socialism. Man hade funnit att kapitalismen istället kunde utnyttjas som en god draghäst åt samhället, bara man höll hårt i tömmarna, så att säga. (Detta i motsats till kommunisterna, som ville skjuta hästen.)

    Samtidigt ordnade sossarna så, att den som ville kunde leva i en sorts egen socialism inom kapitalismens ram. Sålunda kunde man starta i Unga Örnar och gå vidare till SSU, ställen där man fick lära sig broderskap (eller socialitet). Sedan kunde man handla i Konsum och OK, företag som inte matade några kapitalister. Försäkringarna ordnades av Folksam, även det var icke-kapitalistiskt. Bostaden hade man i HSB eller Riksbyggen, där man betalade till sig själv. Med tiden gick man med i PRO. Efter livets slut kunde man få begravningen ordnad av Fonus. Hela vägen var som en enda röd matta.

    Och draghästen såg till att välståndet bestod. Visst var SAP klyftigare än sitt ursprungliga ideal, eller hur?

    Vad säger, att MP på samma sätt inte skulle kunna vara bättre idag, än vid starten?

    SvaraRadera
  18. Trots allt ett, ett Schlaug för livet

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.