Här har du talet, Peter!

Det är tio år sedan jag höll mitt sista tal i Almedalen. Det kliar i fingrarna när jag hört årets tal. De är så visionslösa, så inträngda i en gammal trött världsbild, trots försök att i olika artiklar låtsas att de står för något nytt.

Idag är det Peter Erikssons tur. Här har du ett förslag på en inledning, Peter, visserligen lite hastigt ihoprafsat före frukost, men i alla fall...

Kul att så många har kommit! Tack för att ni tar er tid!

Ni har under veckan lyssnat på partiledare som färdas på samma väg, oavsett vilket block de företräder. Det enda som skiljer dem åt är att några färdas i högerfil, medan de andra färdas i vänsterfil. Men deras mål är detsamma: arbeta mer, producera mer, konsumera mer!

Deras världsbild är densamma, deras tro på den eviga tillväxten är densamma, deras förhoppning att vi skall konsumera alltmer är densamma. Alla gnäller de om att ekonomin går dåligt, att arbetslösheten är hög, att det saknas pengar.

Men jag säger att grundproblemet inte är att tillväxten sviktar – grundproblemet är att man inbillar sig att ekonomin kan och bör fördubblas var 18:e år, vilket den gör med de 4 procent tillväxt de ser som det önskvärda.

Grundproblemet är inte att vi är fattiga därför att vi ”bara” är lika rika som 2007 – grundproblemet är att skillnaden mellan rik och fattig är för stor, och att man byggt upp system och idévärld på falska premisser.

Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet – grundproblemet är att dom envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar Därför måste vi ändra normen i arbetstidslagen.

Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden. Därför måste vi reformera skattesystemet i grunden, stegvis införa produktions- och omsättningsskatter istället för ensidiga skatter på arbete.

Grundproblemet är inte vikande siffror i orange kuvert – grundproblemet är att vi inbillat oss att vi kunnat känna tillit till siffror på konton! Siffror ger ingen trygghet - det är relationer och tid för varandra som ger trygghet. Tillväxtsamhällets krav på inbördes kamp, bör ersättas av utvecklingsamhällets idé om inbördes hjälp.

Grundproblemet är inte Fredrik Reinfeldt, grundproblemet är att Mona Sahlin säger samma sak: varva upp, växla upp, kör fortare. Detta trots att det inte gör oss lyckligare, inte ger oss mer tid för barnen, inte ger oss mer till att älska och bry oss, inte ger oss större möjlighet att leva i fred med vår planet.

De har alla pratat om klimatet. Om växthuseffekten. Allt det som vi i MP talade om redan för 20 år sedan. De skyller på kineser, indier och alla utom sig själva...

Men grundproblemet är inte att varje kines i genomsnitt släpper ut 2,5 ton koldioxid per år – grundproblemet är att vi i EU släpper ut 9 ton per person och år. Därför måste vi sluta konsumera över alla breddar, sluta att ständigt producera missnöje genom en alltmer aggressiv reklam, sluta att jaga materiell tillväxt och istället låta den fria tiden, kulturen och det som gamla liberaler kallade andlighet - och Marx kallade tid för reflektion - växa.

Det kan både rädda planetens klimat och ge oss bättre livsklimat.

Men de vill få dig att tro att ett samhälle utan evigt ökande tillväxt, utan ständigt ökande konsumtion, är som en åker utan gröda. Men de försöker lura dig, för deras tillväxt innebär att det måste växer mer och mer på åkern för varje år, oavsett hur mycket det växte året innan. Det finns sannerligen delar av världen där tillväxt är en nödvändighet, men för oss som nått ett materiellt välstånd är det andra saker som bör få växa! Kvaliteten, inte kvantiteten. Långsiktigheten, inte kortsiktigheten. Den fria tiden, inte stressen. Kulturen, inte köptemplen.

Jag hade en dröm om årets tal här i Almedalen, jag hade en dröm om att någon enda partiledare skulle ta sig modet att säga: "Vad gör vi nu? Nu när vi nått det materiellt goda samhället?"

Men istället för att ställa frågan utropar de: "Vi måste upp på vägen och köra utav bara helvete! Vi måste producera mer, konsumera mer, arbeta mer. Vi måste varva upp, växla upp och köra så fort vi kan så länge det går..."

Istället borde vi varva ner, växla ner, tänka längre!

Låt oss lämna det enfaldiga tillväxtsamhället och gå in i utvecklingssamhället! Låt oss leva som alla kan leva alltid. Låt oss bygga ett samhälle som om livet betyder något. Låt oss ta farväl av ekonomismen, låt oss ta farväl av blockpolitikens fördummande visonslöshet, låt oss ta farväl av tillväxtsamhället. Låt oss andas frisk luft, låt oss ta våra liv på allvar och bryta oss ur den mentala bur som man vill hålla oss fångar i.

OK, Peter? Resten får du skriva själv...:-).