torsdag 28 juni 2007

Göran Hägglund - Sveriges svar på Soprano?

Kristdemokraternas riksting inleds idag. Och det kommer till stor del att handla om huruvida partiet, enligt många kristdemokraters egen definition, skall tillåta mord eller inte.

Abortfrågan således. Frågan som partiledningen vill undvika att debattera. Av förståeliga skäl. Partiet är djupt splittrat. Det finns ledande kristdemokrater som anser att människan existerar i samma ögonblick som spermien möter ägget. Trots detta diskuteras huruvida man skall tillåta abort i artonde veckan, som idag, eller om man skall dra ner gränsen till tolfte veckan, som förekommer i en del andra länder.

Men om man nu anser att människan kommer till vid befruktningen, hur kan man då acceptera abort ens i tolfte veckan? Det är ju i så fall, per definition, mord. Kristdemokraterna är det enda parti som, i enlighet med en utbredd definition i det egna partiet, förespråkar mord. I sitt partiprogram skriver man till råga på allt: "Människovärdet är lika absolut och okränkbart även när döden närmar sig". Vad i alla sin dar innebär detta när man är villig att lagstifta, enligt egen definition, om mord på små människor?

Jag tror att kd:s partiledning gör ett grovt misstag när de med hull hår försvarar nuvarande abortlagstiftning. Det finns ingen anledning för partierna att sudda ut kontroversiella åsiktsskillnader. Det är bättre att stå för dem - och sedan erkänna att man, som en följd av den parlamentariska demokratin, tvingas kompromissa i samarbete med andra. Svårare än så är det inte.
De grönas partiledning gjorde samma manöver som kristdemokraternas ledning gör: då gällde det inte abortfrågan utan frågan om svensk medverkan i EU:s stridsgrupper. Man valde att aktivt och offensivt försvara denna militarisering av EU, istället för att stå fast vid sitt motstånd men hävda att man valde att göra en kompromiss i försvarspolitiken. Det är inte fel att erkänna att man i samarbete med andra måste acceptera sådant man ogillar. Sedan må man vara noga med vilka gränser man överskrider. Särarter är värda att bevara, när de är uttryck för ett ideologiskt ställningstagande.

Abortfrågan då? Nuvarande lagstiftning är inte problemfri eftersom gränsen för när man kan rädda ett foster tangerar abortgränsen. Ju mer avancerad teknik som utarbetas för att rädda foster på ännu tidigare stadie, ju större blir dilemmet. Men att både vara övertygad om att människan skapas i befruktningsögonblicket och sedan diskutera huruvida abort, som man uppfattar som mord, skall tillåtas i 12 eller 18 veckor det får mig att tänka på de mer befängda samtalen i kretsen kring Sopranos.
För att inte detta inlägg skall missuppfattas ska jag betona att jag anser att nuvarande lagstiftning är den minst dåliga avvägningen. Bilden är från Lennart Nilssons Ett barn blir till - fostret är fjorton veckor.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår hur du diskuterar men att hoppa på kd som är det parti som värnar livet och kärleken mest av allt är inte speciellt snällt.

Anonym sa...

Där det inte finns fri abort riskeras många kvinnoliv eftersom det görs abort ändå - men då av klåpare! Skall man tillåta preventivmedel och därmed förhindra liv? Det är väl nästan lika illa?
Det är inte så enkelt att man kan hävda ett absolut förbud. Inte ens för kristdemokrater, tror jag.
Och tack och lov för det!

//anita b

Anonym sa...

När man ser bilden på barnet ovan blir man lite rädd. Detta eftersom man inser att det fortfarande kan lagligen aborteras i ytterligare en månad!
Det är ju i princip en färdig människa - han eller hon ska bara få fortsätta att växa så blir det en Sofia, Anna-Karin eller Anders eller Muhammed. Vi bör verkligen fundera på hur vi ser på människan och hennes värde!

Kinda sa...

Du komplicerar tillvaron för mig, Birger.

Monica Olsson Kolkman sa...

Jag ser med intresse att detta inlägg har förbluffande få kommentarer, i jämförelse med mycket annat som Birger har skrivit.
Det tycker jag är märkligt.
Jag hade förväntat mig fler reaktioner.

Bernt L sa...

Heder åt Schlaug som vågar säga detta trots sin inställning.

Magnus sa...

Kanske dags att sätta sig in i argumentationen innan man sätter sig på de höga hästarna... men jag förväntar mig i och för sig varken att en miljöpartist är insatt i frågan eller har KDs bästa för ögonen.

Birger Schlaug sa...

Monica! Det har blivit en del, trots allt. Men du ska veta att det har kommit många mejl istället! Upprörda över att bilden sattes in.

Bernt! Tack!

Magnus: Jag vet inte vilken kunskap du har om hur mycket jag satt mig in i frågan. Själv känner jag nog att jag har följdt den, och grunnat över den, i snart sagt hela mitt vuxna liv. Man skall nog inte ha så mycket förutfttade meingar om vad miljöpartister eller icke-miljöpartister är insatta i. (Själv är jag inte medlem i något parti alls för tillfället, men sympatiserar med De gröna mer än med något annat parti - docks ska du inte dömma mp efter mig, för det var fem år sedan jag hade något politiskt uppdrag.

Anonym sa...

Bilden ovan är oerhört vacker - nästan så man blir religiös. :-) Är det verkligen en slump att det blir som det blir och att man lever? Och är det ok att man får döda ett barn tills det är 18 veckor - eller senare om det skulle råka ha gomspalta eller Downs? För de har ju inget liv som är värt något, eller ?