Hej Kungen, hur känns det att få barnbarn?

Hej Kungen!

Vi har stött på varandra några korta ögonblick så jag tar mig friheten att dua dig. Okej?

Du och Silvia måste uppleva era föräldraroller som något ganska mystiskt. Det måste vara kluvet att både försökt skydda sina barn från exploatering och att uppfostra dem just för att leva ett liv som exploaterade.

Det är ett av alla de demokratiska och moraliska dilemman som monarkin rymmer. Håller du inte med?

Som politiker var jag under mina aktiva år noga med att mina barn inte skulle figurera i medierna i egenskap av barn till politiker. Samma inställning har nästan alla de politiker jag lärt känna. Det skulle kännas som ett övergrepp att låta barnen spela en roll på den offentliga scenen bara för att vinna lite röster. Jag tror att de flesta politiker skulle avsäga sig sitt uppdrag om det skulle leda till att deras barn ständigt blev exponerade eller än värre: exploaterade.

Därför förvånar det mig när kungar och drottningar orkar leva med uppdrag där det ingår att föda barn som skall exploateras. Visserligen inte på grund av fattigdom eller svält, utan på det grundlagsfästa uppdraget att föda upp statschefer. Tycker du att orden "föda upp" låter som en elak gliring från min sida? I så fall har du fel, kungen. Det är så det står i riksdagens betänkanden om monarkins vara.

I näringslivets vokabulär är det ordet "varumärke" som gäller. Varumärket Vicoria kan utnyttjas för att sälja svenska produkter, som kanoner, kylskåp och antidepressiva piller. Kungahuset skall föda upp varumärken. Jag tycker det borde kännas förnedrande, trots all pompa och ståt, snabba båtar och folkets kärlek...

Hur fungerar detta med föräldrarollen? Innebär inte föräldrarollen en inneboende strävan efter att sätta barnen i första hand – även om det innebär försakelser och till och med uppbrott? Något av det värsta man kan tvingas till är väl ändå att låta de egna barnen bli spelpjäser i ens eget uppdrag?

Jag har förstått att du och Silvia försökte värna barnens integritet när de var små. Trots att ni förstås vet att mediernas bevakning av familjens göranden och låtanden utgör den viktigaste delen i monarkins popularitet. Ni vet förstås också att era blivande barnbarn kommer att födas in på denna offentliga scen.

Hur står ni ut med något sådant som far- och morföräldrar? Hur känns det att leva med tanken att en barnbarn skall bli statschef? Utan att det tillfrågas, utan möjlighet att välja bli utsatt för granskning, bedömning och registrering. Det är ju vidrigt! Visserligen står det i svensk grundlag att det är så det skall vara, men jag tror att du, kungen, har all makt i världen att ändra på det där! Du skulle kunna befria Victoria och hennes kommande barn! Vad säger du, kungen?

Det vore hederligt att avveckla monarkin nu när arvtagaren är både uppskattad och begåvad. Då gör vi det av principiella skäl, trots Victoria. Inte på grund av.

Dessutom skulle Victoria ha stora möjligheter, om hon så ville, att bli Sveriges första valda president. Vilket måste vara betydligt mer hedrande än att bli statschef bara för att man legat i rätt livmoder. Eller hur?

Vad är det som gör att inte du, Carl Gustav, pläderar för kungahusets avskaffande? Anser du det vara viktigare att upprätthålla familjen Bernadottes kungaroll än att befria dina blivande barnbarn? Anser du att egen lojalitet med traditioner och grundlag är viktigare än barnbarnens frihet att själva få välja om de vill bli offentliga personer eller inte?

Kanske anser du att dina förfäder skrivit ett moraliskt kontrakt som också gäller i nedstigande led? För inte tror du väl att din familj är av Gud utsedd? Nej, jag tänkte väl det. Upplysningen har ju pågått ett tag... Men så trodde man en gång. Det var till och med invävt i religionen, att lyda överheten, en del av budskapet från prästerna. Gud, kungen och militären. En treninghet, försvarad från predikostolarna.

Och inte tror du väl heller att de bernadottska generna är de gener som är mest lämpade för att bära rollen som statschef i landet Sverige? Nej, självfallet inte. Du är ju upplyst, tror på allas lika värde och, som om nu det skulle vara ett argument, vädrar åsikter när det gäller både miljö och klimat.

Man kan aldrig sätta sig in i andra människors liv och tänkande fullt ut. Men jag tror att du emellanåt funderat på om det är så jäkla kul det här med monarki. Om det är rimligt att ärva posten som statschef, stå över lagen och tvingas uppfostra sina barn i en grundlagsfäst tro...

Så därför vore det väl ändå naturligt att du föreslår att monarkin avskaffas under mottot: Släpp Victoria fri!