Beda Trädgård i Göteborg är ett företag som ägs av sina anställda. Företaget är en grön dröm. Vilket LO avskyr. Så mycket att man pressat en statsdelsnämnd i Göteborg att säga upp avtalet med kooperativet. Trots att kooperativet lagt lägsta bud. Och har bäst villkor för de anställda.- Man har 35-timmars vecka.
- Alla har samma lön - drygt 19.000 i månaden.
- Man har frihet att ta ut sina helgdagar oberoende av religion.
- De anställda leder och fördeler själva arbetet.
Således en grön dröm! Man har kollektivavtal med syndikalisterna - inte med Kommunal. I själva verket är ingen av de anställda ens medlem i Kommunal. Vilket retat gallfeber på LO. Därför har man hotat med bojkott. För att få skriva ett kollektivavtal som är sämre än det som kooperativet nu tecknat.
Jag gratulerade Kommunal till att äntligen - nu när det är borgerlig regering! - verkligen vågat ta fighten för högre löner med jämställdhetsprofil. Man fick ett genombrott. Hade det varit socialdemokratisk regering hade man som vanligt fegat ut i slutänden. Man ska ju inte bråka inom familjen.
Men när Kommunal hotar Beda Trädgård borde man skämmas.
Att LO avskyr kooperativa företag, där det inte finns någon ägare annat än de anställda, beror mer på omsorg om det egna förbundet än om arbetarna.
Och inget parti i den rödgröna skaran vågar tydligen längre stå upp och försvara den kooperativa idén. Ska man bilda regeringen en vacker dag så gäller det att inte LO är surt.
Och statsråd i den blåa regeringen som protesterar när Handels bojkottar privatägda företag är nu tysta som musen. Ty arbetskooperativ har man alltid ogillat. Det är något skumt när ingen kräver vinst på andras arbete - och dessutom samfällt hävdar att de trivs med det systemet.
En gång i tiden hamnade jag i konflikt med Fastighetsförbundet på LO. Man var riktigt förbannade. Jag hade nämligen dristat mig till att som språkrör för mp offentligt försvara ett fastighetsbolag som ville ge lägre hyra till de boende som ville ta större ansvar för sitt bostadsområde. Men LO ansåg att det skulle vara deras medlemmar som skulle hålla ordning i trappuppgången, rensa rabatter och klippa gräs. Och att de boende inte själva skulle bry sig. Det kanske är en röd dröm. Att någon annan gör saker och ting. Och att man inte bryr sig.
