Repris: Leverflundran och intelligent design...

Vi var några stycken som satt och pratade vid brasan.

Det blev ett långt samtal om livet och varför det är som det är. Frågan om intelligent design, skapelse och evolution kom upp.

Jag berättade följande om hur det kan gå till i naturen. Mina kristna vänner lyssnade tålmodigt.

Jag har berättat det förr, men fick ett mejl som frågade efter hur det var. Så här:

Det finns en litet djur som heter leverflundra.

Det är en liten mask, en parasit. Som finns på norra halvklotet. Den lille fortplantar sig i magen hos idisslare, t ex får eller kor.

När den kommit dit så söker den sig till levern och lägger sina ägg. Äggen förs med gallan till tarmarna – och kommer ut tillsammans med spillningen. Om nu en snäcka äter upp de här äggen som hamnat i gräset, så utvecklas äggen till larver. Men bara då.

De här små, små larverna utsöndras med snäckans slem. Nu gäller det att en myra hittar det här slemmet – och äter upp det. I myran tar sig larven igenom tarmväggen och kapslas in nära myrans midja. Så gör alla larver i varje myra. Alla utom tre!

Dessa tre beter sig annorlunda. De tar sig in i ett nervcentrum i myrans huvud och manipulerar myrans beteende.

På dagarna arbetar myrorna med att samla mat och barr till stacken. När kvällen kommer så går de hem till sitt bo. Alla utom den som har fått den lilla larven i huvudet…

Den lilla larven har programmerat om myrans hjärna… Så den myran klättrar istället upp på ett grässtrå, låser fast sina käkar i toppen på strået och försjunker i dvala.

Överlever den natten så sätter den igång och arbetar tillsammans med de andra myrorna nästa dag. Och så klättrar den upp på sitt strå igen, låser fast sina käkar och försjunker i dvala. Nu kommer ett betande djur, ett får eller en ko, och tuggar i sig grässtrået. Myran dör. Men den lilla larven lever vidare…

Den tar sig genom tarmväggarna, och letar sig fram till levern. Där lägger den sina ägg.

Äggen förs med gallan till tarmarna – och kommer ut tillsammans med spillningen, där en snäcka äter upp dem. I snäckan utvecklas äggen till larver, som utsöndras med snäckans slem.

En myra får tag på slemmet, äter upp det. Blir galen och sätter sig på ett grässtå…

Är detta exempel på intelligent design, så hade Gud en förunderlig humor. Monte Python hade inte kunnat disigna det bättre. Eller hur?

En av mina mer förhädrade vänner hävdade att Gud har humor, och att Gud även designat Mone Python. Suck, suck, suck. I det läget vet man inte vad man skall säga.