Ingenting i praktisk politik blir bättre för MP med C som motsträvig part utan att det balanseras av V.
Skogspolitik, strandskydd, våtmarker, bolagsägda skolor, bättre fördelning i skattepolitiken och nej till sänkt arbetstid är bara något där MP och V haft gemensamma intressen.
En regering med C men utan V stärker de sämsta sidorna hos S och riskerar att MP tvingas legitimera en utveckling som går stick i stäv med vad partiet vill.
Det gäller att nuvarande språkrör inte gör samma misstag som tidigare rör gjort: att i första, andra och tredje hand företäda regeringen istället för sitt parti.
En radda fd språkrör (Per Gahrton, Eva Goës, Lotta Hedström och jag) reagerade tidigare starkt då språkrör ingick i S-ledd regering. Vi skrev så här i DN för ganska exakt 10 år sedan:
"Vi har givetvis förståelse för att ett parti måste kompromissa – det är ju en del av det politiska hantverket – men vi kan inte förstå varför partiets ledning snarast tar avstånd från sådant som utgör partiets politik.
Miljöpartiets ledning tycks ha hamnat i en situation där man identifierar sig mer med den socialdemokratiskt dominerade regeringen än med sitt parti. (-) Genom att sudda ut partiets profil, inte minst vad gäller opinionsbildning, ger man väljare bilden av ett visionslöst etablissemangsparti som snarast försvarar den samhällsmodell som partiet bildades för att utmana."
Slut citat. Det gäller verkligen för språkrören att som ministrar också våga skapa opinion för sådant partiet EGENTLIGEN vill men som S och C motsatt sig.
Politik är ju såväl det demokratiska hantverket kompromisser som opinionsbildning. Det sistnämnda är synnerligen viktigt för ett systemkritiskt parti.
För övrigt delar jag Göran Greiders uppfattning om Magdalena Andersson. Och påminner om att Maria, som deltog i gårdagens Aktuellt, som språkrör motsatte sig vinstförbud i skolan.
