125 000 kronor per kvadratmeter bostadsyta. Pris i Stockholm. Antingen kan man säga nåt om att "ja, det är så det är" eller också kan man bli rasande över hur idiotiskt hela systemet är. Jag väljer det sistnämnda. Vi sitter på ett sluttande plan, låter den så kallade "marknaden" valla in oss i ett tankemönster som är helt absurt. Systemet är sjukt. De rikaste, som blivit rika på annat än arbete, flyttar in. De har ärvt eller "låtit sitt kapital arbeta".
När staten tar ut lokalhyra för statliga museer så innebär marknadiseringen att museer läggs ner och globala jättebolag kan flytta in.
Det borde vara varenda grön och röd och socialliberal politikers förbannade plikt att sätta ner foten, göra om, göra rätt, dra plåstret från det sjuka såret. Få, om ens någon vågar.
Nu vill uppenbarligen Magdalena Andersson luta sig mot det som Centerpartiet har mage att kalla "mitten". Den mitten är så långt till höger att var och en borde inse det bisarra. Det är Centerns mitt som tvingat fram det löjeväckande systemet med jobbcoachbolag som blåser både stat och arbetslösa, stärkt den bisarra idén om att bolagisera skattefinansierad skola och drivit på för att boendet blir en fråga om spekulation, bostadskarriär och förmögenhet. Lägg till det att Anderssons vurm för "mitten" innebär att skogar ska skövlas för att bli timmerplantage, allemansrätten inskränks och skattelindringar ges för globala jättebolag som tar för sig av svensk el och svenska naturresurser i föreställningen att den globaliserade sentida kapitalismen ska ge tillväxt och välfärd när den i själva verket plundrar och överför makt till fåtalet. Jag är så förbannat trött på den här utvecklingen.
När blev det konservativt att låta spekulation, anarkistisk marknad och anonyma ägarformer radera ut goda värden, kvaliteter och den lilla människans möjlighet till överblickbarhet – var det inte en konservativ dygd att värna värden och att ta ansvar?
När blev det liberalt att
bortse från Adam Smiths grundläggande tes om att marknadsekonomin bara fungerar
om det finns goda normer, etiska spärrar och ögonkontakt mellan aktörerna? Det
var ju Adam Smith som hävdade att marknaden bara kan fungera om det finns
moraliska spärrar i form av att dess aktörer inte ville skämmas vare sig inför Vår
Herre eller sin granne. Men med Gud är det inte mycket bevänt på börsen, och i
en globaliserad värld är det dåligt med ögonkontakt mellan producent och
konsument.
Är det inte pinsamt för de borgerliga att nu försvara system som i
rasande takt närmar sig en kapitalistisk planekonomi, med allt större hattar
som äger alltmer och vars handel i ökande omfattning sker inom den egna koncernsfären?
Det finns förödande brister i dagens kapitalistiska marknadsekonomi. Det
förvånar mig oerhört att debatten inte handlar om detta. Det förvånar mig att
kapitalismen blev helgonförklarad bara för att kommunismen äntligen gick under.
Om ett antal år kommer människor att fråga sig vad det var som hände. Man kommer
att undra över hur den mentala förmågan att tänka efter, ta ansvar och värna
värden upphörde att fungera. Man kommer att skaka på huvudet och undra om vi
var kloka. Låt mig ge ett svar redan nu: Nej, vi var inte kloka. Det hade vi
inte tid med …
Nu kan ju vän av glömska tänka så här: Varför var du i inte så här tydlig när du var språkrör? Då är svaret: De sista fem styckena är från en debattartikel jag skrev som språkrör den 10 feb 2000 i SvD. Och ingen aktiv miljöpartist reagerade negativt vad jag vet. Det var ju så vi resonerade i partiet. Det var självklart. Då.
Jag önskar att Amanda Lind och Daniel Helldén hade vågat säga samma sak idag. Att MP varit tydliga med att den sentida globaliserade kapitalismen har urartat helt och inte bara flyttar makt till fåtalet och ökar ojämlikheten utan också plundrar planeten och reducerar människan till verktyg för sin överlevnad som ideologi. Att sosseriet ledarskap år efter år lallat med borde inte vara skäl nog för de gröna att hålla tyst. Systemkritik och insikt om vart det barkar kräver mer än regeringsduglighet, det kräver mod att utmana dumheten.
