Nu intar de stora soptunnorna Vingåker och dess förort Katrineholm. Detta föranledde mig att skriva en krönika om just det... vi lever ju i en avfallsekonomi.
"De sprider sig över bygderna likt mördarsniglar. Som tecken på ett hysteriskt konsumtionssamhälle där vi producerar mängder med sopor.
Tant Anna, i en närstående kommun, har sin ynka pension och hennes tunnor är nästan tomma. Hon säger att hon känner sig i än mer utanförskap när hon betraktar de tomma kärlen. Hygglig ekonomi krävs för att fylla nya soptunnorna
För att fylla soptunnorna krävs en hygglig inkomst. Med valrörelsens alla löften om mer pengar i plånboken – även till oss som redan har så det räcker – lär soptunnorna bli bättre och mer effektivt nyttjade.
Om vi bortser från det retoriska inslaget ovan så kan konstateras att vi som bor i Sverige i genomsnitt lämnar ifrån oss 425 kg hushållssopor per år. Inkluderas allt avfall från samhällets alla sektorer, som håller igång det ”ekonomiska hjulet”, skapar vi cirka 2 000 kg per person och år.
Vi lever således i en avfallsekonomi och de gigantiska sopkärlen som pyntar vägar, trädgårdar och gårdar påminner om detta välfärdsfenomen.
Tunnorna levereras från Perstorp. Av det svenska företaget Perstorp Waste System. Som är en del av det europeiska storbolaget ESE World som ägs av den globala jätten Amcor som främst ägs av investmentbolag, kapitalförvaltare och pensionsfonder som strävar efter att våra tunnor säljs med vinst till alla i den långa ägandekedjan.
Intäkterna var, när jag kollade senaste, cirka 200 miljarder kronor.
I det perspektivet utgör Vingåker och Katrineholm en marginell del, men vi finns i alla fall med på kartan. I västra Sörmland lär det handla om 35 000 tunnor.
Fult är det, men praktiskt.
Vd:n Peter Konieczny bör se varje tunna i Vingåker och Katrineholm som ett litet smycke som bidrar till hans hyggliga inkomst på cirka 90 miljoner kronor per år. Lite mer betalt än de mest betalda VD:arna i Sverige. Deras inkomster ligger på ynkliga 60–70 miljoner per år. Men vi i Sverige kan dock stoltsera med fler miljardärer per capita än USA. Trots att hushållssoporna där uppgår till cirka 800 kg per person.
Hur som helst. Sopkärlen tillverkas i Tyskland och ger ett antal arbetstillfällen. Gamla tunnor mals ner och blir ingrediens i de nya. Så gläds när du far fram på vägarna och ser de stora, rejäla symbolerna för konsumtionssamhälle, globalisering och modernitet.
Här hemma har hustrun och jag problem med att fylla tunnorna, men vi får bättra oss så vi inte skadar tillväxt, jobbskapande och omsättning.
Frågan är bara om tant Anna, vars tunnor är nästan tomma, kan anses ägna sig åt dålig vandel."
