"Det var inte länge sedan stora delar av den svenska politikerskaran med entusiasm i blick meddelade att ett svenskt medlemskap i Nato skulle vara som att ta en försäkring mot att bli anfallet. Nu hävdar samma figurer att Ryssland och Nato kan hamna i krig inom bara några få år. Vilket kan tydas som att vår säkerhet snarare minskat.
Hur kan alla dessa experter – hur de än kovänder – få uttala sig utan att medierna ställer kritiska frågor? Hur kan det bli accepterat att inte ett ord sägs om vikten av att komma ur det elände vi fastnat i?
Som en följd av att sitta på det sluttande planet har det också börjat talas lättsamt om kärnvapen. Kärnvapen bör utvecklas, ställas till vårt förfogande. Försvar och avskräckning – det är ord som numera allt oftare följer efter varandra. Visst förstår jag hur det tänks. Visst. Men hur vore det om vi hade viss mångfald på tänkandet? Så att inte tänkandet och pratandet flödar fram i en allt trängre tunnel där ljuset längst bort utgörs av en enda stor jävla kärnvapenexplosion."
Utdrag ur Ett jävla tjat om fred.
 |
| Mer om boken här. |
