Fundering i den yttersta tiden på den här valrörelsen. Ideologierna är döda, eller i vart fall avdomnade. Borgerliga partier vill förstatliga både det ena och det andra. Vänsterpartiet talar däremot tyst om förstatliganden. Socialdemokraterna betonar att rika ska få betala lite - men bara lite - mer i skatt. Miljöpartiets mest framförda argument mot kärnkraft är att den är våldsamt dyr och tar tid att bygga. Den ideologiska argumentationen från tidigare syns inte till: storskaligheten, centralismen, sårbarheten, utsattheten vid kriser. Sådant som varit grundläggande för den gröna kritiken av kärnkraft.
Vi gröna pläderade en gång i tiden för småskalighet, decentraliserade och robusta system med liten sårbarhet. Det vill säga: vi betonade den ideologiska sidan. Vi kanske inte har tid med ideologi längre, det är för krångligt. Men om nu kärnkraft vore billigt och kunde köpas på hyllan och sättas upp inom något år - hade det varit en bra lösning då? Nej.
Men, visst, kärnkraft är vådligt dyr, vilket Tidöpartierna i förra valet inte ville kännas vid. Då skulle marknaden kasta sig över kärnkraften bara det blev tillåtet att bygga lite varstans. Ingen ville. Nu ska staten stå för fiolerna. Och elen från reaktorerna blir dyr. Om tio-femton år när eventuell reaktorer står färdiga och utgör fina mål om det blir krig, vilket ju samma partier som vill bygga kärnkraft påstår väntar bakom hörnet...
Ja, jisses. Medborgarna kommer att få pröjsa. För kärnkraft har blivit prestige för de politiker som inte ser vart det barkar med kostnader, men som å andra sidan har lämnat politiken för att gå vidare i karriären när kostnaden faller ut.
.png) |
| Den här politikern kan kosta oss som bor i Sverige oerhört mycket. |
