Tiotusentals demonstrerade! Det hade inte behövts om Ingvar Carlsson hållit sitt vallöfte.

 

Tiotusentals som manifesterar för klimatet. Suveränt! Särskilt i en tid när det vanliga är att nöja sig med att "gilla", göra "tumme upp" eller nåt. Men! Den gigantiska demonstrationen hade inte behövts om bara statsminister Ingvar Carlsson (S) varit hederlig efter valet 1988. Så här var det:

Redan när Miljöpartiets opinionssiffror hade klättrat över fyraprocentsspärren - och det såg ut som om Miljöpartiet skulle komma in i riksdagen - reagerade statsminister Ingvar Carlsson (S) flyhänt. Han ville visa att hans parti minsann tog miljön på allvar och att något nytt irritationsmoment i form av Miljöpartiet inte behövdes. 

Så han flyttade helt sonika energifrågorna från Industridepartementet till ett nytt Miljödepartement. Och lät den unga Birgitta Dahl bli statsråd för både miljö och energi. Bra! Men kunde vi lita på det? 

Till vår förvåning levererade miljöminister Birgitta Dahl. Riktigt rejält! Den 4 mars 1988 – Miljöpartiet hade nu tagit sig över tioprocentsvallen i en opinionsmätning – presenterade Dahl en samlad miljö- och energiproposition. Ordet »omställning« nämndes 64 gånger! Sverige skulle steg för steg bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen. Fantastiskt!

Sverige skulle ställas om. Nu händer det! Sossarna skulle leverera! Betonghäckarna stod på de gröna barrikaderna! Ur led var tiden! 

 

Sedan blev det val. Miljöpartiet kom, till Socialdemokraternas besvikelse, in i riksdagen. Det fanns en majoritet i riksdagen för omställning! Såväl kärnkraft som fossila bränslen skulle fasas ut. Då kovände socialdemokraterna. Det där snacket om omställning var retorik för att stoppa Miljöpartiet. Propositionen som Birgitta Dahl lagt valde Ingvar Carlsson att slakta helt. Den var ju bara ett piggt moment i en strategisk valrörelse och aldrig menad på riktigt. 

 

Ingvar Carlsson flyttade dessutom bort energifrågorna från Miljödepartementet, lade tillbaka dem i Näringsdepartementet och tillsatte Rune Molin, vice ordförande för LO, som statsråd. En ny proposition presenterades. Ordet "omställning var borta". Allt var borta. Ty allt hade varit en föreställning. Med Ingvar Carlsson som regissör. Och Birgitta Dahl som förnedrat verktyg. 

 

Sådan kan politiken vara när den är som mest rutten. Mitt förtroende för Ingvar Carlsson var begränsat. Till nollpunkten. 

Om detta, och om annat politiskt fifflande, berättar jag i min nya bok som kommer ut den 17 september.