Rötmånaden kom tidigt i år. Redan i juni. Den presenterade sig på DN Debatt. Rubriken var: ”Hårt arbetande svenskar ska skyddas från kriget i Iran”. Författare: Finansminister Elisabeth Svantesson.
Ämnet för artikeln var att ”hårt arbetande svenskar” ska undkomma prishöjningar på energi och annat som uppkommit på grund av det krig Donald Trump trampade igång i Mellersta Östern. Icke hårt arbetande svenskar i vårt land kan däremot gott drabbas. De som är arbetslösa, sjukskrivna, ålderstigna eller har mage att arbeta deltid. För att inte tala om dem som arbetskraftsinvandrat och som jobbar hårt men som inte är svenskar. Alla dessa ska fan i mig drabbas av kriget.
Nu kan förstås någon tycka att jag drar för långa slutsatser. Men icke! I artikeln lyckas Sveriges finansminister använda begreppet ”hårt arbetande svenskar” fyra gånger! Överideologin som baseras på den så kallade ”arbetslinjen” har således nått nya allt mer bisarra dimensioner med en Sverigedemokratisk vinkling.
Vi sitter onekligen på det sluttande planet.
I mitt stilla sinne undrar jag vad nästa steg ska bli i den moderata retoriken. Kan det möjligen bli så att de ”icke hårt arbetande” ska hamna längre ner i köerna till sjukvården, tilldelas lägre barnbidrag och högre skatt? Javisst ja, det sistnämnda har redan genomförts.
Svantesson avslutar artikeln med följande budskap: ”Svensk ekonomi befinner sig i en prövande tid. Det kräver svåra avvägningar men regeringens riktning är klar. Vi står på de hårt arbetande svenskarnas sida.”
Kort sagt: mer pengar i plånboken för hårt arbetande svenskar.
Nu kan man ju tro
att Svantesson skulle få mothugg av oppositionsledaren Magdalena
Andersson. Men hon är inne på liknande tema. När DN lät Edvin Törnblom
utfråga henne fick hon svara på vilken som är den viktigaste valfrågan.
Henne svar: Mer pengar i plånboken till vanligt folk.Hårt arb
Utfrågaren ställde inte följdfrågor på det. Vad är vanligt folk? Omfattar de fler än ”hårt arbetande svenskar”? Jag vet inte. Men dessvärre har ju även den tilltänkta statsministern i en rödgrön regering varmt och innerligt avslöjat hur hon tänker. Redan i februari meddelade hon på Instagram att ”elpriserna är skyhöga och många hårt arbetande svenskar får nu hem höga elräkningar”. Som om icke hårt arbetande svenskar inte fick höga elräkningar.
I april hade hon på samma forum (Instagram) dock vidgat vilka hon ville ge ett bättre liv: ”Vår uppgift är att förbättra vardagen för hårt arbetande människor”. Den Sverigedemokratiska knorren var borttagen. Man får vara tacksam för det lilla.
Nu är det förstås så att vissa av de icke hårt arbetande människorna ska gynnas extra mycket. De som lever på stora arv, gåvor och förmögenheter. Ingen skatt alls på sådant. Alltihop är sanktionerat av Socialdemokraterna. Och därmed också av den rödgröna oppositionen. I vart fall så länge Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte sätter ner foten. Hårt. På Magdalena Anderssons ömma tår.
Mitt råd: Var inte Magda-light! Ha inte snäll regeringsmedverkan som mål. Ha politikens innehåll som mål.
