 |
| Skriver krönika i Katrineholms Kuriren |
Ett gammalt spöke dök upp igen. I Vingåker.
Inte under Sävstaholms Slotts spökvandringar. Utan i kommunfullmäktige. Frågan om sänkt arbetstid. Nu med motivet att minska sjukfrånvaron. I Vingåker har redan vissa grupper sänkt arbetstid. Vilket lett till goda resultat. Så varför inte sänka rakt av?
Det var 1970 som riksdagen beslutade att införa 40-timmarsveckan. Andra länder har sänkt, Sverige håller fast. Trots teknisk utveckling och ökad produktivitet.
Mycket har hänt sedan 1970. Då stod Sverige för tio procent av världens fartygsproduktion. Carl XVI Gustaf blev kung och vänsterpartister kallade sig stolt för kommunister. Miljöpartiet var inte påtänkt. In the summertime med Mungo Jerry spelades i radion, Gunnar Hedlund var Centerledare och riksdagen införde 40-timmarsveckan. Ett beslut gjutet i betong som inte ens maskrosor tycks kunna spränga sig igenom.
Det är maskrospartiet som drivit frågan tillsammans med Vänsterpartiet. Inom socialdemokratin har funnits debatt som ibland lett till utredning, till glädje för kvinnoförbundet. Än gladare blir sedan partiledningen när hela frågan, ofta efter ett val, begravs. För att som en röstfångare dyka upp igen lagom till nästa val.
När riksdagen 1919 beslöt att sänka till 48 timmar blev Verkstadsföreningen (ungefär nuvarande Svenskt Näringsliv) upprört. Man skrev ilsket att arbetarna ”söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt – utbytet härav är emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”
Det är kanske i den tankesfären som Katrineholm befinner sig. Inga försök till sänkt arbetstid där inte.
Huruvida spökena på Sävstaholm Slott bör få sänkt arbetstid blir en fråga för de mer esoteriska.
Hela krönikan här.
