.png)
I Sverige finns drygt 50 000 arter av djur, växter, svampar och alger. Ungefär hälften har bedömts inför att den nationella rödlistan nu uppdaterats. Över 5000 arter är rödlistade, det vill säga direkt hotade (2400 arter) och nära hotade.
Det är så bisarrt att varenda levande politiker borde sätta sig ner och fundera på vad i h-e som håller på att hända.
Det har pågått ett tag. Nonchalansen. Den förbannade härskarmentaliteten. Människan som tar sig rätt att bära sig åt, människan som har dålig vandel. Vad annat än dålig vandel är det att driva en politik som leder till utarmning av arter?
Det vore befriande om politiker med usel vandel vore rödlistade. På väg ut. Dessvärre är inte det fallet.
Den dåliga vandeln kan förstås bero på okunskap, men den mesta beror på girighet och idén om evig ekonomisk tillväxt. I Katrineholm - för att ta ett exempel - jublar majoriteten av politiker när skogar fälls, natur skövlas och ersätts med köpcentra, köplador och bolagskedjor som anses vara civilisationens kronor. Snart ska Jula öppna för försäljning av prylar från Kina. Redan finns skit som Dollarstore, för att ta ett exempel. Hugg ner skogen, riv upp boningar för djur och växter, mycel och sammanhang. Bygg köplador.
För i helvete, bröder och systrar: låtom oss bete oss! I den heliga konsumtionshysterins namn. En fjälluggla handlar inte på Jula.
Skogsbruket i Sverige är anpassat för att ge kortsiktig tillväxt - brokiga och mångfaldiga livsmiljöer skändas, skövlas och dräps. Vi gör produktionslandskap av naturen, sprutar kemikalier på åkrar. Fiskar ut våra hav. Lax, öring, sill och piggvar är rödlistade. Sädesärlan också. Storspoven. Gullpudra. Pärluggla. Doftticka. Dom konsumerar inte. Så vad ska dom då vara bra för?
Bevare mig för politiker med usel vandel. Visa ut dom. Hela högen.
